Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 juni 1844, sida 2

när han tog den gråtande flickan i sina armar sade han: vänta, lilla Molly, din John Pau kommer äter, när han blifvit stor och rik och då skall du blifva hans fru. Stackars John han har aldrig kommit igen.) Alary var sa rörd att hon grät, kanhänd vid anblicken af sin dotter, som helt blek sat midt emot henne och betraktade den unge främ lingen, som at och drack med ilver och ick yttrade något deltagande. Först nu såg ha upp, och sade likgiltigt: hvad bar det blifvi utaf den gamle trädgårdsmästaren ! Ilan är död, svarade Blawerpoult. 10, tänkte jag icke det ropade Willby som kastat en blick i sina papper, här stå att den blodgirige bofven skall vara född Arbeyland vid Solway. Ett pris al 1000 äl r nu salt på hans hufvud. Paul, ropade Mary ifrigt, har aldrig kunna blifva en så elak menniska. Jag känner honom icke, svarade köpman nen, föröfrigt har han ju, som ni sjelf säger alltid varit — en odugling. Ulag skulle ha stor lust att sörtjena mi dessa penzgarne, ropade sjömannen och slo, näfven i bordet. Willby och Blawerpoult skrat lade, och med en blick på ginslaskan, hvaru den unge mannen tagit sig ett par duglig: klunkar, sade den förre: ni ser mig förr u till att kunna fånga vackra flickor än sjöröf vare. Men man måste erkänna er goda vilja och vid Gud! så fattig jag är, gålve jag ger na 4000 för att se den blodhunden fången. (Forts. )