Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 juni 1844, sida 2

hlaverpoult co och vV inpy inträdde i det sam ma. Den siste hade visserligen icke något ut seende att ingifva kärlek. Han var ful, hade en lurande blick och ett högmodigt drag i an sigtet, som icke en gång af hans kärlighet kun de ufplånas. Moliy hälsade han med ett plum skämt öfver hennes skönhet och räckte henne moder handen, då hon kom in för att duk; bordet. Det syntes godt på honom att har sjelf kände sig vara en förnäm gäst i dett: hus oeh att han fordrade det man skulle för. sla att sätta värde på hans nedlåtenhet. Ni kommer sent, Herr Willby, sade de gamle. Vi hafva alla en ling stund vänta på er. Göromål, ständigt många göromål, svarade Willby med en obehaglig, gnällande röst. vlon. donerposten kom så sent. Tänk bara, alt sle re personer, annars säkre och tillförlitliga, skrilva mig till, att de fördömde Rebellerne i Ame rika ärna utrusta röfvareskepp och skicka den till Europa, för att, som de såga, bekriga Eng land i E ngland, och råda oss alt vara på vår vakt. 2 vpet skulle jag också råda er till, sad den obekante. Willby såg sig förtretad om och starrbligadpå talaren. vÄr detta den mannen, hvaron Ini talade med mig, Blawerpoult?d frågade han I Ja, Hr Willby. Han år sjöman och kom: mer från London och Liverpool och går nt till Whitehaven. är det icke så? lo visst, sade främlingen. Åag var styrmansmat på en vestindiefarare, hvars besätlning afmönstrades, och söker nu min lycka annorslsädes. (korts.)