fynd kan man lofva sig af de senaste utnäimningarne? penna fråga måste hvar och en göra, som ej alldeles likgiltig för sitt sädernesland men besvara den, torde ej blifva så lätt, då man öjligt kan skåda en menniska längre än till derna och åtminstone Herrar Peyron och frerstolpe hittils ej gilvit något prof af sin ismanna-förmåga. Dock skall den förre vara id man kallar en skicklig expeditionskarl och betraktande af de expeditioner, hvilka hittils, oftast utgått från administrationen, så är redan något, som ej är att förakta. För öft har han i de förvaltningsgrenar, han hittils seslätt, just ej uträttat något särdeles, hvartill ej heller tro honom i stånd, i anseende til s ombytliga och retliga lynne. Svärt torde imellertid hafva varit att, i närvarande ögonk, uppleta någon bättre till departements-chef landtförsvaret, då man skulle hålla sig inom heralsgraden, eljest torde nog en eller annan lyst och driftig regementsofficer hafva passat tre dertill. vi kunna också ej inse hvarföre n i detta mer än i andra fall, skall låta inänka sig af rangen; men oster det nu en gång il fallet, så mäste det medgifvas, att valet var irt; tv våra nuvarando generaler äro just ej da för särdeles kunskaper, och efter en tretårig fred kunna de ej hafva någon egentlig renhet. — Hvad Herr: Silfverstolpe beträffar, skall han äfven vara en hederlig och bra ifkarl, som man säger: men buru han, såÄn riddarhussekreter, kunnat inhemta tillräckÅkännedom i ecklesiaslik-ärender, för att förederas departement, kunna vi ej inse; dertill AÅtte väl ej vara nog att, som han, vara filoio-magister? Nordenfalk och Weern äro, i st fall, kända förmågor, och vi hoppas, att skola använda all sin vilja och kraft att bedra folkets bästa, hvilket alltid sker säkrast bdelst efterkommande af dess önskningar och Pämmelser, genom dess representanter, och mför allt, i detta ögonblick, medelst befornde af det hvilande representations-förslagets agande. Säkert är imellertid, att de ingående ss-råden, ojemförligt bättre än de afgående, nma att fylla sina platser, tv Wingård var efvad, Grubbe fullkomligt opraktisk, Lovisin, nmal och söårsolsad i garnisonslifvet, och HeurJ med all sin slipning, oduglig att uppsöra Jb utföra något system af hvad slag som heldst, ilket vi, redan vid bans utnämning, förutsade. u kunde endast intrigera, men hur han intrirat, så bar han nu bytt tjenster, alldeles som Inden bytte hästar, tills han ingen har, och dd: metta med rätta. iluru gerna skulle han ej vilja sitta i Wexiö eller Fellingsbro, ja, o. m. på Gottland, och hända kan väl, att Ån slingrar sig till ett pastorat; vi gratulers det det som får Herr s. d. Statsrådet och OrAns-Riskopen i survivance. Hvad han kan var: Mer på, är att numera ej blifva afsatt; ty der a af hans tjenster är ban ifrån, den andr: r ban ännu ej fått tillträda. Imellertid hör: ad: begge nya tjensterne: Ordens-Biskop i survi Åuce och extra-ordinarie hofpredikanter, ocksi arfvet efter den förflutna regimen, så rik pi lissbruk af alla slag, jemväl med titlar. — TJaröfver man ej annat kan än sägna sig, är