den full af stryk, eller slipar man er i sängelse och skaffar salska viltnen, som svärja på att ni fört lastligt tal om konungen och religionen, eller stulit en börs, som man med äslit lagt i er väg, eller ett ur, som man latit er hitta; kort och godt, innan ni vet ord utaf, är ni hängd, eller slåpad till Botany-Bai, eller åtminstone inspärrad några månader på trampqvarnen. Och det kallar ni: engelsk frihet ? sade den obekante i det han gaf upp ett nylt skratt. Tyst! sade Blawerpoult och lade örat till fönstret, här ba vi Willby! llan gick ut och fremlingen frågade hvem Willby var. En köpman från Whitehaven, svarade Molly sakta. hn Och en fästman till på köpet?? hviskade an. Huru vet ni det?? sade hon förskräckt. !ag hörde det vid fönstret, och hvad jag icke hörde det gissade jag. Han är gammal och ful? Ack, ja ! och ni vill ha houom, sköna Molly? Hon såg på honom med bedjande blickar och knäppte ihop händerna. Nej, N-ej! ropade hon ångsligt. Codt, vi vilja sammgnsvärja oss mot honom. dag skall jag gifva honom mitt ja, hviskade hon förtroligt och drog en djup suck. Det blir ingenting utafP, sade främlingen med tillsöorsigt. Haf förtroende till mig, Molly, och jag skall beskydda er. a