Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 juni 1844, sida 1

är att sortjena, der hållen ni er framme och bekymren er icke det ringaste om den gamla skottska friheten. Ur samma skål bryn ni er icke heller om huru folket i colonierna plägades och sörtryckles, ja, ni fann det rätt och billigt, emedan er handel och era fabriker vunnit dervid ; men när man ändtligen srep till vapen och afskuddade oket, då ropen ni: gripen och hängen de förrädarne. ilerre, sade hlawerpoult allvarsamt, åag såge icke gerna, att en ansedd man, som jag Antar från staden, finge höra er föra elt sådant språk. När man hör er, skulle man tro, att ni sjelf vare en åmerikanarr. Ack bara skämt! fortsatte främlingen. ÅJag ville blott visa er, huru det är beställt med den engelska friheten. En stihet utan rättvisa år egoistiskt tyranni, och rent ut sagdt, är jag Skotie och tal icke Engelsmännen för När. I Men ni är i deras land, inföll Blaverpoult med eftertryck. lången har på senare tid fått dyrt umgälla alt han talat som ni. Ser ni der, sade den okände och skrat(tade, nu kommer ni sjelf med ett exempel huru det är bestält med den engelska frihesten. Men i London, derifrån jag kommer, har pipan ett helt annat ljud I London, svarade Blawerpault, kan det gå an att tala så, men icke här. Huru, för san i väld! sade sremlingen, är tungan bunden i det fria England? Försök med er frispråkighet?, svarade den gomle, aoch ni får snart erfara följderna. Pakirioterna tåla det icke och antingen får ni hu-.