Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 juni 1844, sida 1

åro höga och gulds användande ej ger fördel, derifrån drager ock capitalisten sina skatter. De trifvas ej i så ofruktbart grannskap. Principen är oändligt enkel, oändligt allmän, alldeles oneklig. Frågan är: kunna vi begagna oss af dem för att vara säkra om ett förråd af hvad vi beböfva, då detta behof inträffar? När en eller flere sammanverkande orsaker — t. ex. elt utländskt krig, en dålig skörd, brist på entrepriser hemma och lofvande utvägar till företag utrikes, — afleda guldet ifrån våra kuster; skall då denna princip, så enkel in abstracto, göra tillfyllest för att vända om strömmen, för att lillbakaföra oss ifrån det obestånd, vi torde bafva utseende af att gå till mötes? De, hvilka föra det metalliska syssemetlse talan, säga oss alt intet låter lättare utföra sig. Låt endast vär circulation en gång blilva ställd på behörig fot, och vi hafva intet annat alt göra, än att ihärdigt afhålla oss ifrån all inblandning deri. Endast vi låta sakerna få gå sin naturliga gång och ej oförskämdt försöka att komma dem till hjelp, skall nog naturen sjelf rätta sig. Det är ingen haltlös declamation, ingen osäker analogi de påtruga oss. De bekänna, att de deducera sina slutsatser genom alt med säkra steg utgå ifrån erkända commerciella lagar, grundade på förnuft, och rättvisade af erfarenheten. De uttrycka sina principer i någorlunda srån hvarannan skiljaktiga termer, men deras mening är i allmänhet densamma. Bankosedlar, säger Herr Norman, skulle oscillera precist liksom silsver och guld, om de icke vore till. Pappersmynt — säger Herr Hubbard, bör vara underkastadt samma lagar som beherrska guldet, hvilket det representePrar. Herr Jones Layd antager utan förbehåll principen af att reglera emitterings-beloppet, med alseende på de främmande cursernas förhållande, och antager beloppet af det guld och silfver, Banken innehar, såsom den enda. säkra och tillförlitliga måttstocken för cursernas fördelaktiga eller ofördelaktiga ständpunkt.