Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 juni 1844, sida 1

Paul Jomes. Af Theodor Miigge. Der hänger en storm på bergen, sade den mile Blawerpoult, i det han stack fram sin ildiga näsa till fönstret, 4och än har det alig haft något godt att betyda, då de hvita rgstopparne deruppe gaf ett sådant rödaktigt ken ifrån sig. Då lyssnade han äter och fick öra huru hafvet brusade doft, och nu nickae med hufvudet och talade för sig sjelf. aDet änner jag af gammalte, mumlade han; avinn piskar klipporna, der borta på hinsidan iken bakom Whitehaven, det låter då nästan om hornmusik, men det är sådan musik de aka hexorna der uppe i bergsskrefvorna dani efter, och aldrig har än en olycka uteblilit, när så var. Den allsmäktige Guden vare e arma menniskorna nådig, som nu gunga å vågorna; och måtte den arma staden derere skyddas af hans kraftiga band! I samma gonblick sönderslet en vindstot den gråa afonhimmeln. En blek stråle af ljus föll på tt par ögonblick genom denna remna, och ur tasstjockan och rökmolaen från de rykande skortenarne framträdde en skymt af den lisliga andelsstaden med sina höga torn och varuagasin. Kbet är en skön anblicka, sade den gamle annen och kräppte ihop händerna, den uppystande anblick för hvarje patriotiskt hjerta i 3 konungarikena. I min ungdom, hvad var det då för ett litet uselt näste, och nu har et blifvit en stad med en skog af master i hamnen och folk, som i pengar och gods icke gilva efter för sjelfva Londonsgubbarne. 4 ww