Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 juni 1844, sida 1

vår förmögenhet, den snikne krämaren, inföll Mary förslaget. Det är både synd och skam, att du för gods och medel vill sälja ditt enda barn och göra henne olycklig för lifstiden. Blawerpoult blef icke helt och hållet känslolös för denna förebråelse. Utan att rusa upp, som man skulle väntat sig, satt han sundersam i länstolen och stirrade framför sig. GÖora olycklig mumlade han, Herren bevare mig derifrån! Hvad vill den tokan? Det är en bra karl, ansedd och allmänt högaktad i sladen.) Allt det der är visst bra, men det ingifver ingen kärlek, insoll Mary. Kalla hit henne, jag vill sjelf tala med henne, sade fadern; jag vill se, om hon vill och kan ta förnuft. Det är hög tid, Willby kommer i dag. PMolly. ropade frun i dörren, och om några minuter inträdde en smärt och väl växt flicka med ett mildt ansigte. Hennes välbildade, klokhet utmärkande drag buro prägeln al en ångest, den hon, all ansträngning oaktadl, förgälves sökte alt dämpa. Hon ville le, men leendet boridog på hennes läppar, det änliga ögat betraktade snabbt omvexlande den slränge fadern och den ömma modern, hvars ansigte uttryckte det innerligaste deltagande. Kom till mig, Molly?, sade Blawerpoult, och fattade hennes hand, som darrade sakta i hans. Du är ett klokt barn, fortfor han sedan flickan satt sig jemte honom, jag har alllid varit nöjd med dig och välsignat dig såIsom min enda älskade dotter; var nu äfven