fördersliga inbillningen att hafva sunnit en trollformel, med hvars hjelp han kunde beräkna och sorutse spelets gång och kortens följd, höll hvarje gång en spansk piaster, dublerade, om kortet förlorade, och tömde en bägare, om det vann. — Paler Spader — detta var det öknamn de andre munkarne hade på Joao — det var en turk till att ha tour, sade Pharaobankören. Mot honom är ingen ting att uträtta. tian vinner jemt, drag för drag och slutar väl icke förr än han sprängt banken för mig. — Ni är rädd, ärevördige broder, och dock vill ni icke tro att min skarpsinnighet, min gafva att genomskåda alla arithmetikens hemligheter, bar funnit en osviblig trollsormel. — Ha, ha, ha, skrattade alla munkarne i chorus, det är tour, ingenting annat än en oförskämd tour, en tour värre än en turk och sen hedning! — Ni borde dömas till bålet för ert hexeri, kage pater bankoren halft på skämt, halft på allvar, ty det harmade honom bittert, att Palter Spader vann den ena piastern efter den andra från honom och till på köpet var nog dumm att pästå det han endast och allenast hade sin klokhet att tacka för sin vinst. — Jag ville, ropade en tredje, som jemte 2 andra stod i en vrå och stvz rassel. han förlorade en enda gång så mycket som jag för dagar sedan, då skulle han som jag lära I att inse det alla dessa beräkningar äro chi— daimerer! ropade Pater Spader i högsta grad uppbragd. Det är en förolämpning, en