Kkasie malt, IIm (1 lnHFTAILHöVAO. Dpfråkelt li dessa slall1ter år högtidliat och värdigt sitt föremål och lyster sig ibland till verklig poesi, såsom i IX. cunzonen, hvilken lyder sålunda: CZum Grössten will die Zeit sich heut bereiten, aVerwickelt Alles, wie ein wirrer knåuel; abes Lebens Leitstern Völkern wie verloren; aln mancher Staaten tierzen schnöder Gräuel; abrum schwerer nie, als jetzt ists Volker leilen! eDoch Nordeas volk, zur Freibeil auserkoren, aFär Edles nur geboren, aVerehrer jedes Schönen, herrlich Grossen, äkin Völker-Diamant im :goldnen Schilde, aSein Freiheitsland ein seliges Gesilde, erägt OSKAR auf den händen, streut Ibm BRosen, akrleichtert lhm der Krone Centner-Schvere, aErklimmt mit Ihm die höchste Burg der khre. Som dessa canzoner endast kunna interessera dem, hvilka fullkomligt förstå tyska, så vilja vi ej ens försöka en öfversättning; men för dessa deremot bör deras läsning vara lystande och tillfredsställande med hänseende till amnet. vil förmoda derför, att de skola sinna en stor tysk publik , heldst des säljas till förmån för det sill-. ämnade räddningshuset för vanv e barn i Götbeborg, för ett pris af blon 42 sk. —) i Det typografiska, högst prydligt, fast onkel och smakfullt, gör Herr Ekbohrns ollicin all heder. En röst ur Råde lningshuset i Stora Påby till Sverges Statsmakter. Lund, Berlingsha holtryckeriet, 1844. Sådan är titeln på en liten brochure af samma skicklizaa hand, som den förut omnämda skriften i samma ämne (om vi ej misstaga oss, Kyrkoherdens i Råby och Stadskomministerns i Lund; Herr Prosten Kahls), och som, på ett enkelt, men vältaligt sätt, sramställande behosfvet af räddningshus för såval fickor som gossar, uppmanar Riksens Ständer att anslå något till upprättande af dylika, hvilka säkert skulle bidraga betydligt till söorminskningen af sångelsernas, korrektionsoch sattigimsens befolkning ; och vi tvifla ej, alt dessa Stånder, hvilka, vid senaste riksdag, ej sparade willioner till de förras förbältring, ej nu skola anslå åtminstone lika många hundratusen till anläggande af räddningshus för vanvårdade barn, hvilket är detsamma, som att, likt Christus, våär stora förebild i allt, förvandla lagens tveeggade svärd till evangelii läkande balsam ; det förra ; kan blott bestraffa, den senare deremot sorhåttrar och förekommer brottet. visserligen hafva, privata redan gjort mycket lör det stora, sköna ändamålet, och isynnerhet tyckes M:lle Bremers uppmanina till Srerges Qvinnor hafva verkat ganska hielsosamt till väckandet af allmänhetens) iver för den goda saken, och man ser sedan dess, på flera hall, sträfvanden för upprättandet. af dylika räddningsbus, som det i Stora Råby: vid Lund, såsom 1. e. i Götheborg, Carlskrona, ! Calmar, Carlstad, Pahlun o. s. v., och säkert skall vålgörenbeten ej upphöra att riktas at ett så belonande syfte: men dess ansträngningar skola dock alltid blifva otillräckliga, om ej staten räcker en stark, bjelpsam hand. Matte dess. fäder besinna detta, och att de aldrig kunna använda dess medel bättre, och vi hoppas, att de ej skola spara dem i detla ett af de mest makhtpåliggande fall. Dessutom framlägger Förf. till vuerligare ledning för omdömet atskilliga exempel hemtade ur räddningshus på flera orter, samt de provisionella stadgar, som äro upprättade för Stora Råbys, hvilka dock sannerligen snarare tyckas kunna tjena till mönster för alla! dylika stadgar och vittna om den faderliga anda, som rådt vid deras upprättande och tillämpning. Någon annan tycks ej heller vara passande i detta fall. Må da enskilda, såväl som det allrunna fortgå på den vis, som blifvit oöppnad genom inrättaudet af Råaddnimgshuset i Slora Råby (af hvars yttre brochurens vignett lemnar en teckning, denna mellanväg mellan skolans! och sångelsets, hvilken, så till sägandes. fyller hvad som brister i begge till vinnande af vilseleddas räddning och samhällets beskydd, välbesinnande att man, för att begagna den sörlärliga, men heklagligtvis sanna jemtorelsen, H I med ifrågavarande brochure börjar, måhända gör mera ondt med att låta tusendetals barn tillbringa ett brottsligt lif, slutande sig i sängelset eller på schavotten, än alt, sisom kineserna, utsätta dem i sin spådaste alder, för en väldsam död, bvarvid Europa ryser; men i hvilken rysning beklagligt vis endast ligser ett stort bevis på den bibliska sanningen, alt man ser gran