Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 maj 1844, sida 1

strupar suktades. I hela Portugal fans på den siden inga frodigare ansiglen, inga trindare isterbukar än i klostret i Massra. De fromma fåderna lefde här som i Åbrahams sköte, åto och drucko den hela guds sanga dag och låto staten sörja för dem. Hände det då och då, att tiden blef de fromma fäderna något för lång, så smögo sig många i bibliotheket, hvars 30060 volymer uppenbarade för dem alla det menskliga vetandets skatter. Mende fleste, unga lelnadsglada sållar, visste då att genom spel, sang och vin skaffa sig förströelser i det ensormiga klosterlifvet. Somliga rafilade, andra spelte kort, de anständigare åtnojde sig med elt parti schack eller dam. En dag då de fromma fäderna längre än vanligt njutit af bordets nöjen och mer än någonsin tagit Pater källarmästarens artighet i anspråk, föreslog en af det värda brödraskapet ett litet parti. — Jag vill äter lägga upp för er, mina årevördige bröder, en liten nätt Pharaobank, sade den fromme Pater Pedro de Alcantara, den lustigaste och sluzaste af dem alla. (— Topp! repade de fleste såsom med en suan och endast få af dem lemnade matsalen, för att i deras celler taga sig ett par timmars middagslur, eller i trädgårdens skugarika labyrintbgångar under en mahlig promenad betrakta vindens spel med de blaa rökhvirslarne från deras manilla-cigarrer. . Emellertid hade spelet tagit sin början i matsalen. Hvarje from pater hade sramsor 8 8 en Hiten bög guld och punkierade oförväget. kr af dem, Pater Joao de Menezes, som hyste den