Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 maj 1844, sida 1

sver dess sköna terasser bort i det vilda men yvanlist pittoreska landskapet; vi vilja se och vweundra de göthiska tornen med deras 5300 dockor och klockspel. Sedan vilja vi stiga ned zen och i hastighet besisva oss till det intersssantaste stället i klostret, köket, som är tillaget i så stor skala, att det icke i hela verllen finner sin like. En läckermunn inages af en oemotstandlia känsla af vördnad när han beträder detta hokkonstens tempel, der i osantliga kettlar, i gigantiska marmorträg tillredas de delicataste offer åt verldens mäktigaste afoud, magen. Det gafs spisar i detta kök, sn eigantisba, alt man i dem kunde steka oxarne hela. Hvarje rätt hade sitt eget laboratorium; här tillagades grönsakerna, der mjålanrättningarne. I närheten af dessa praktfulla koksaemak låg matsalen, der sju och trettio smal: bord af det finaste mahogeny stodo i 4 lang: rader och de fromma fäderna, 8 vid hvarj bord, ostörda öfverlemnade sig åt tasselns oskyl diga nöjen. Den helige Auzustini orden had af alder ryckte för att vara benägen för frås seri; dess kloster hade alltid varit en srislasor vällesnaden, ty den helige Åusaustinus sjel var en vän af alt äta och dricka och tillstod hvad det sista beträffar, frimodigt nog sin svag het, då ban ailade den bekännelsen: crapul non numquam surrepit servo tuo (din sjenar rakar stundom att taga sig ett litet rus); men tillade ban visligen: spirilus non potest habua re in sicco (själen tarfvar något vatt). luge under såaledes, att de fromma fäderna, unde sträfsande att följa deras belige skyddspatron lexempel, alltid årogo försorg om alt dera