Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 maj 1844, sida 1

a — — — —————— sa deri, flickorna medföra ideal-livråer, och söka sedan tillhesljarne, som deri skola passa. l hvarje fruntimmersbjerta ligger icke hlott linietruppar utan ätvea borgarearde i gurnison! när linietrupparne mäste föra krig utom hemmet, besätter borgargardet posterna. Det är naturligt att de gista truntimren foredraga I kriget framför freden, cen det sker för avancementets skull, ty i krig kommer man snarare till kommando! Med de goda sruarne förhåller det sig som med de goda rållerne; på matsedeln finnas sanska manga, men når man besär deraf, svarar kyparn: herrn far förlata, deraf finns ej mer qvar I På ett bröllop äro vanligen brudparets fåder de muntraste; ty hvar och en tänker för sig: den har jar fört bakom ljuset! ester ett sådant bröllop är det såsom efter en oafgörande batalj: a omse sidor sjunges Te Deunr men i sjelsva verket halva begge förlorat! det är ock ett lifsöde! Ilar otverraskad och oförskräckt skulle icke menniskan biilva om ödet i hastigbet trädde inför henne med den frugan: såq fort, hvad önskar du, jag vill uppfylla det ! ingen menniska i verlden skulle strax gifva svar på den frågan! Icke blott menniskan har rätt alt göra odet en fråga, utan äfven publiken bar denna rätt, da ödet framträder i gestalt al en soreldsning. Den kan då fraga i afseende på det bela: hvartill?? och i afseende på slutet: när? — Jag är ett sådant öde, som låter tala med sig, jag är ett öde, som snart