Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 maj 1844, sida 2

qvinno-heder, bör man tillropa honom: un man! haf aktning for det heliga budet: skall hedra din moder! ty är icke en smi delse, som en man utsjuter mot hela qvinn könet, äfven en smädelse mot hans egen mor Ack, det har tyvärre (säg mig, hvarföre blifvit en mod i många karlsällskaper att ta med föga aktning om sruars dygd och värd men då man i sällskap förtalar en ren qvi nosjal, så förefaller det mig alldeles, som n barn vilja fördunkla solens bild i vattnet, uppröra gyttjan, och bilden synes dunkel; me solen glänser lika herrlig som förut, och gå deröfver långt uppbojd sin bana och alspegl sig i daggens perlor och i verldsbafvet so okynnet icke kan uppgrumla. klter intet spanar menniskan så begärli som ester släckar, och hvarje menniska har e anlag att vara släckputsare; men det gisves flå kar af ålskilliga slag, såsom: solfläckar, tige fläckar. — Just hos fruarne, som stå hö öfver männernas horizont, söka desse fläckar men det är solfläckar; de äro icke i sole sjelf, utan de synas si; emedan athmosferen som skiljer dem så langt från henne, för dera ögon har punkter och fläckar. Fruarnes svag heter äro väl ock fläckar; men det är tige fläckar , som till och med utgöra en del a skönheten; männernas fel deremot äro fetflå kar, som knappt med glödgadt jern kunna ut tagas. (Fortsättes.)