Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 maj 1844, sida 1

om srågtecken, och värden kommer med en rel ematsedele full med frågor: eallvarifråän commer ni, hvarthän far ni? Hur länge blir ni här? Avad har ni för affärer? Nur gammal är ni, är ni ogift? Uvar är ni född?K — Och det förundrar mig att han icke äfven sråzar: enär behagar ni dö, eller är ni icke dod?( — En, som söker en plats, kommer till sin gynnare, och denne frågar hölligt: abehagar ni icke taga plats? ellvilken fråga! Han kommer ju för att få plats; men får dock ingen? Huru många olika frågor göras icke i ett och samma hus öfver ett och samma föremål? När t. ex. en flicka får en friare, så frågar först fadern: allvad är han? sedan kommer modern och frågar: ellvem är han?a men flickan frågar blott: allvar är han?a Så blifva i lifvet frågeorden ofta och gållikt förvexlade! Huru ofta frågas icke t. e. ahut lefver han ? man kunde så godt fråga: ahvar. till lesver han? En man, hvars fru är melanholisk, grämer sig och frågar: akkadl fattas dig? men han borde egentligen fråga: akven callas dis? — Man frågar ofta, när man höl någon vara död: 4hvraraf har han dött24 oci kunde lika gerna fråga: hvartill bar han lef vat, eller hvarför har han dött? Friarn srågar flickan : har ni hjerta för mig och menar egentligen: har ni? — och sedan hjerta! för mi gl Man säger om många frågor: det är er förd det är en samvetsfråga, det ä en lifssråga; men det gilves egeniligen blot en hufvudfråga, som är: har den eller de hufvud? och det gilves bloit en samvetsfråga