Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 maj 1844, sida 1

— — mal god och beskedlig legilimist, som till och med på den alldra obetydligaste persedel han ågde lät inskära PFrankrikes liljor. L Eu tandpetare med ett L och Frankrikes liljor, ropade Herault de Sechelles med minen af den djupaste oro, det bringar oss olycka -min dröm, säger jag er, går 1 fullbordan — Låt åderlåta dig, min vän, sade Danton, du har feber och yrarflörault de Söchelles stödde sitt hufvud i sina händer och försönk i djupa tankar. — Bryn er icke om honom, sade Danton, han är drucken Danton tefver än, sällen derför icke modet -—Så länge jag håller hufvudet uppe och har en tuuga till milt sörsvar, hotar mig och eder ingen fara. Lacroix, stämm upp en visa att munterheten, som denna olveksfogel jagat ur värt lag, äter må inställa sig. — Jag skall sjunga, säger du? Det kan jag iche det är liksom någon tilltäppt strupen på mig. --— Också äfven du en pultron, en mes, som tror på samma käringsnack, hvarmed Herault de Sechelles nu länge nog tröttat våra öron. Fy skäms, edra fega Sslackare! Danton år dock en annan karl, den der icke fruktar sjellva satan, ropade han med en röst, som danade likt rullande åskor. kyllen edra glas, klingen med mig: Vive la räpublique! — Död åt Tyrannen! ned med Robespierre! ropade de andre. I samma ögonblick öppnades dörren till sa