enige försvaga de hvarandra omsesidigt och slutet blir bådas undergång. —äfven detta inser jag och bar ofta nog sökt intala Danton att förlika sig med Robespierre. —Det har äfven jag ---och tror du. Fabre, att din vän icke vore obenägen för en förlikning? —bet kommer an på om din vän är benägen derför! —bet är han! —8å är äfven Danton! —Nå väll kom då i afton emellan tio och elfva till Corazzis caffehus och tag Danton med dig, jag infinner mig med Robespierre. Vi latsa som om slumpen fört oss tillsammans vi begge inleda samtalet, beställa ett enskildt rum, en pikant soupåOÖoer år försk hummer och som du vet är det Dantons favoriträtt -o—Så mycket bältre; vi soupera och dricka tillsammans. — Clot Bougeol? — Allt bvad du vill! — I alla händelser äfven et par bouteljer rhenskt. — Kommen blott; det öfriga finna vi väl råd för. Saint-Just begaf sig omedelbart derpå till Robespierre, Fabre d Eglantine till Danton, och a båda sidor öfverenskoms alt samma afton råkas på bestämd timma å Corazzis caffehus. (Forts.)