Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 maj 1844, sida 2

det må emellertid vara huru som heldst med de högre embetsmännen, hofpersonalen, officers korpsen och embetsverken, hvilka man väl finner icke gerna kunde under sådana omständig heter offentligt deltaga i nöjet (af Corps diplomalique såg man likväl åtskilliga visa sig); men hvad som måste förundra var att se sommar: palatsen å Djurgården, detta börs-adelns lill Saint-Germain, i hvilkas fönster man vanliger alltid skådar en sådan rörelse, då de Kongligs och (Rikels lIlerraro hedra festen med sin när varo, nu voro icke endast öde, utan med fi undantag verkligen besåstade genom tillskrufvade luckor och tillbomade dörrar, alldeles som mar haft att i folknöjet, nu mer än förut, befara något för ordningen. Man hörde mänget rät burleskt roligt infall, i anledning deraf, då na: turliatvis denna sestens nattsida väckte uppmärk samhet. Ifrån att det temligen trovärdigt berättades det riksdagen först skulle sammankallas till Sep. tember månad, höres det nu äter att den lärer komma att börja med rötmånaden. Huruvide detta skall blifva ett tecken, att vi få behålls det ruttna, är väl svårt att förutse — hoppe bör man icke öfvereifva; men att tiden eljes väl bade behöfts till sakernas grundligare eller. tänkande, det torde nog visa sig. Jag skall detta afseende snart visa, att just icke mycke ännu är förberedt af hvad som borde inför Stän derna framläggas. Skulle likväl icke Statsrådspersonalen förändras, kan troligen icke mel vara alt vänta i slagtmånaden än i rötmånaden och här talas väl om en sådan förändring, mer mången anser den blifva blott en hals-mesyr. Den i tyska tidningar omtalade protesten a Prinsen af Wasa, har i hvarje fosterländskt sinne väckt harm. Det må nu vara, att en dylik än damäålslos handling hörer till legitimitetens tole rerade bruk och är en utgrening af den etikett kedja, som furstarne så högt värdera, fastän der på det hela binder dem mer än nationerna, 5är och blir i alla fall Prinsens af Wasa protes icke blott elt hån ät ett folk för hvilket har borde hysa en helt annan känsla än anspräke på att det skulle vara hans ärfda egendom, et slags kongliga lösören: den är äfven ett trott mot de regeringar, som så allmänt och obetin gadt år 4809 erkände Svenska folkets revolu tion; och den är dessutom en dårskap, då har är utan manlig askomma, och då han väl icke bör tro Svenskarna nog obetänksamma att er känna en qvinno-regering. Hela protesten vitt nar blott derom, att mannen icke andas der ädelhet, som en Konunga-son, mer än någor annan, borde veta bevara i sitt bröst. Fodd Sverige, är han Svensk ; men son af en Konung som ådrog land och folk stora, oersättliga lidan den, samt derföre nödgades afsäga för sig oct sina efterkominande all rätt till Sveriges krona hvilken rätt dessutom lagstiftande makten genon folkets trooch lydnads-uppsägelse tillintetgjort har han ingen annan rättighet än hvarje en skild. Ingen lärer kunna gilla den landsförvis ning för barnen, som man sökt förena med de ras faders afsättning; men om något kunna rättfärdiga denna onaturliga godtycklighet ho: några maktegande, så är det just detta Prinsen: beteende, att så rättsvidrigt och ändamälslös visa sig ännu hysa afsigter på Svenska kronan Han borde för väl veta, att denna icke är ellei kan blifva någon annans tillhörighet än dens, som numera Sveriges och Noriges förenade foll lagenligt erkänna; och att lagen derom är like klar, lika ovilkorlig, som dess bestånd efter all mensklist utseende, är betryggadt. om han a kärlek till det land som sett honom födas, a böjelse för det folk hvilkets öden icke borde vara honom likziltige, hade hyst en ädel önskar alt få återse sådernejorden, att få lefva ett en. skilt lif ibland landsmän, att der få sprida nytt: och fördelar, genom en betydlig enskild sormo genhet: buru ädel och billig skulle icke en så dan yttrad önskan varit. Ja! en hörsinnad Ko nung, ett ädelmodigt folk skulle säkert icke er gang tvekat alt gå den till mötes, då ingentin vore att deraf befara för lugnet och säkerheter ibland ett folk, som af ålder räknat ibland si; konunga-ätteläggar såsom enskilde medborgare Han skulle kunnat njuta alla behagen af et lyckligt, ett ansedt och hvarföre icke, i följd a sjelfva ödets vansklighet, vördadt lif — han skull kunnat med fosterländsk belatanhet, skåda ocl dela glädjen af de begge förenade folkens ut veckling, under ett lagbundet samhällsskick , er välmenande styrelse; och man skulle säkert skänk honom aktning och förtroende i samma mån enige försvaga de hvarandra ömsesidigt och slu tet blir bådas undergång. mm ÅA fvAn Åatta snucARrR an ARK han ffa nn eg