sin stilla gång, som sjelfva processen det kan. — Var derföre vid godt mod! Visserligen är det sannt att s svaghet och Lpsala-Studenternas estergifvenhet nedslämt och bedröfvat mången, och likväl skulle jag knappast tro, att det hade gått annorlunda här under liknande omständigheter. Det går med den skandinaviska idgen liksom med allt annat i en begynnande utveckling, den grep först mäktigt in i alla sinnen — småningom kommo tvilvel och oro hos mänga, och de sollo från den goda saken, men i sjelfva verket äro de få öfrigblilne, som varit stlåndaktiga, starkare än de många; iy deras tro är icke längre blind, utan byggd på öfvertygelse. Som resultatet af tänkning och national-känsla i förening sätter den dem i stånd till att derigenom uträtta mera än de mänga som voro berusade af den första lätt-sväfvande vackra men vacklande enthusiasmen. Den 47 Maj hoppas jag att vi så ett skandinaviskt möte med sina antiryska skandinaviska skålar — det skall säkert göra Norrmännen en smula varmare om hjertat, då de se sin stolta årsdag på det sättet firad af Brödrafolket. Den 4de Maj få vi nog också ett möte i Skandinaviska Föreningen, och Hr L. J. Hierta, som väntas hit alla dagar, skall som vi hoppas ej undandraga sig att tala vid tillfället. Farväl! snart hör du mera från mig.