Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 maj 1844, sida 2

ban tagit förnuslet till fånga, inser sina fe och vill gifta sig med flickan. Hon skall icksäga nej och du har väl ingenting mot par liet?e cJag?4 upprepade Baronessan, från hvars hjjer ta en svår tyngd föll; aicke detalldra minsta kära du!K aberpå var jag också beredd. Blifva de ba ra väl gifta, så tar det snart slut med pratet och på Grönau, dit jag skickar dem, lefva de isolerade från verlden. — Jag vill nu gå til Mamsell Adelaide och underrätta henne om vi foresats. — Dlif du liggande och hyila ut. a När Baronen lemnat rummet, sprang baronessan upp ur sängen, sönk på sina knän ocl pressade sina händer mot de förgrätna ögonen )essa tårar voro angerns; hon var för alllic botad genom denna händelse. Sällskapsdamen gaf under tusentals tårar ba ronen de heligaste försäkringar, att hon all: icke haft någon kärlekshandel med Oscar, — dock antog hon tillbudet af hans band, nåt hon erhöll försäkring, att Oscar sjelf tillstät sin afsigt hafva varit, att intränga till henne att han älskade henne — och att det bästa vore att genom ett hastigt giftermål bringa den na ungdomsförseelse i förgätenhet. Oscars blessyrer blefvo snart läkta, men har smög melankoliskt omkring, som en skugga. — Therese undvek honom, den förra gouvernanlen var i sjuende himmeln af bara förtjusning — Baronen var utom sig af glädje och mun lerhet.