Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 maj 1844, sida 1

En öfverraskmimggs)Af UHerlossolin. Tobias märkte dock, att den unge Herren redan öppnade den andra bouteljen och stoglh i åt honom uti hans dricksglas en del af dessy. innehåll. d nerr Baron! sade han, ni bar tagit med vinet som sofdryck; der är icke något vin att få i lusthuset. j j Just nu, när jag besinnar mig, kommer jag ihåg, alt jag har ännu 4 bouteljer stående på byrån. — Drick då, ITobias! Jag tackar er, Herr Baron — det kunde blifva för mycket. Aldrig för mycket, så länge menniskan har törst, och har menniskan törst, så måste hon stilla den. — Drick i botten, Tobias! Om ni icke måste patrullera i natt, så skall ni muntra er! Tack unge herre! — Hvad jag just ville svara, var det, att i natt blir det ingen patrulering utaf. — Gamle baronen har förbjudit det och dessutom har jag äfven ingen Inst dertill. — Ja — ja — så äro de förnäma herrarne. Egna ideer, underliga tankar. — om man bara kunde tro dem alltid. Cigarren var utbränd. Tobias stödde sitt sjunkande bufvud på den högra armen, hans ögon sjönko ihop — han begynte att snarka — han insomnade. Nu var det med otålighet af Oscar efter —— ) Se G. H. o. S. T. N:o 47, 49.