Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 maj 1844, sida 1

rare handla, såsom krypande hosmän? Hvad skall ynglingen sjelf tänka om en sådan läg courtoisie — ty något annat är det ej — under känslan af sin egen ofantliga otillräcklighet för det vigtiga kallet. Eller, om han ej har denna känsla nog lifligt, så måste ban ju redan tro sig fullt qvalisicerad derlill, och derigenom grunden läggas till ett för honom sjelf och hans. tillkommande folk, högst olycksaligt sjelsfortroende. Besinna då ej ungdomens säder — ty så bör man ju anse deras lärare? — att de sälunda bilda Tiberier, och sedan med orätt klaga öfver dem? — 1 detta ljus framställer sig saken. för oss och för alla, af hvarje stånd och förhållande, med hvilka vi samtalat derom, ja, vi väga påstå, att det endast är en mening öfver hela landet i detta fall. Den tycks också delas af Konungen sjelf, i det han förklarat deputationen från Upsala, att han, förr än ban bestämdt Svarar, vill inhemta statsrådets mening. Ham anser det således för mer än en ceremoni-fråga, han anser den sortera under lagen. Och det gör den också; ty likaväl bär som i Norge förbjuder grundlagen bvarje kunglig person, att bekläda ett civilt embete; och vi skulle vilja utsträcka detta förbud till hvarje embete, civilt eller militäriskt, som vore underkastadt ansvar inför Konung och riksförsamling. I Norge tänker man också ej på en sädan anomali, som att välja en yngling, som ännu ej trädt ut barnskorna till ljusets och vetenskapens, samt deras vårdares högsta beskyddare, beklädd med makten att utnämna till akademiska embeten och att i vissa fall skipa lag och rättvisa. Lider då vårt land en sådan brist på upplysta mäcenater, på utmärkta vetenskapsmän, alt man mäste sänka Akademie-Kanslers-embetet till en blott ceremoni? — Och om det ändå blott vore det! Men med den makt och det ansvar, som åtfölja detsamma är det så mycket värre, att denna makt; genom ansörtroendes af densamma ät en gosse, skall komma i bänderne på underordnande personer, som undgå allt ansvar, både juridiskt och moraliskt, emedan de krypa bakom den höga rinsen af sin mannekin! — Man skulle verkligen kunna tro att upplysningens fäder velat utlägga en snara för den nya konungen redan vid första stegen af hans bana, för att prosva hans skarpsynthet och karakters-styrka; men vi hoppas, att han tydligt nog skall se detta giller, for att ej falla deruti, eller sönderslita det som en spindelväf, det må nu vara utspändi al slughet, enfald eller lycksökeri, och ati har li sitt definitiva svar skall gifva de i hosstoftet krålande, smilande, och smickrande lärarne en kunglig lära, den de ej så lätt skola glömma och dermed sätta kronan på sitt eget, nu upp: hörda, Akademie-kansleriat! — Hvad vi mins hade väntat var att finna en Thomander, — ty i Lund har ju valet varit enhälligt — ej Geyer — han bar ju anfördt UWpsala-depusa tionen — bland denna lismande skara!) Huru stämmer det öfverens med den sörres fri modighet, den senares affall? Men hvad det be träffar, så har han redan i sin medverkan til lur det förhåller sig med Bergfalk: veta x ej; men redan, att man ej hör nagot om en protest från honom, är ett dåligt tecker