Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 maj 1844, sida 1

olja damerna i parken — vinkade honom ill sig. Ooscar! sade han. Lt damerna gå allena. vi vilja probera den nya droschkan och böra en spatsertur till Schönlinde. Vi äro tillbaka före soupån och då är du äfven qvitt det träkiga görat att hålla den bruna Sappho, denna lefvande Jamb, sällskap. Jag har redan låtit spänna för. Oscar bet sig i läpparne — dock samtyckte han med synbar elädje. Onkeln, som i dag var vid synnerligt godt lynne, lät honom äfven köra. Kära Onkel, sade Oscar, under det de det lätta åkdonet framrullade på chausscen Jag har genomskådat er i dag. Huru så? Hela dagen lemnade ni mig icke ur ögon sigte, ni misstrodde mig. Ni trodde visst, al jag skulle pladdra om vårt förebafvande so tanten. ebu har gissat rätt. Ty jag känner dig fö väl för att icke veta, alt du, när det gälle ett komiskt äfventyr, icke kan hälla munnen. I I så fall, Onkel, var er fruktan erundlös Jag skulle ju då sjelf skämt ut för mig mi lilla rolighet. Och upplösningen, hoppas jag skall vara af en högst komisk effect. Den stac kars Mamsell Adelaide! — Om hon baia ick kommer att bli allt för mycket utskämd. eDet måste vi för all del akta oss för; ock så är det icke min mening att skymfa henne Hon är ett anständigt srumtimmer och henne rykte hittills eförvitligt. aMen Onkel! om ni städse såsom i da