Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 april 1844, sida 1

träffat på den rätta, hvartill vi få hålla oss. — Med flit bar jag ingenting sagt om denna affär för min hustru; ty srunlimren öslverila sig vanligtvis och hennes ifver kunde blott lägga hinder i vägen för vår upptäckt. Jag begår derför äfven af dig en obrottslig tystnad jöfver denna asfsär. Trådgärdsmästaren har erhållit bestämd befallning af mig alt med stöorsla sorgsållighet spionera; men då han, som nämdt är, icke är att lita på, så utbeder jag mig ditt bistand Ty det är ock möjligt, att trädgårdsmästaren, den spetsbofven, ljuger och har en annan afsigt, eller att jag sjelf låtit narra mig genom min närsynthet. — Som jag vet, arbetar du sent in på nätterna i det lilla lusthuset, smyg dig då, sedan alla ljus blifvit släckta och du sjelf släckt din lampa, sakta bakom häcken på vägen och göm dig här bakom takrännan, der åskledaren löper ned, och se till om du kan utlura något. Du behofver inga andra vapen än en dugtig påk; tycker du så behöfs, kan du medtaga en sabel och pistoler. — Jag sofver icke härdt och är till hands vid det ringaste larm. Afven betjenten, som ligger jemte mig i sidoflygeln, skall straxt skynda till hjelp. a llvarje natt, kära Onkel, vill jag håädanester patrullera och stå på lur. Det behöfs ännu icke på några dagar; tv vi bafva klart månsken ända till soluppgånger och hvarken tjufvar. eller förälskade tycka, om belysning, till och med icke af månen. On några dagar således. — Trädgårdsmästaren får ur lätt begripliga orsaker, icke veta någonting