Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 april 1844, sida 1

(Det har du rält i i, Oscar! Vi måste gå Å et högre upp.4 — Oscar kände golsvet svigsa under sina fötter. Min frud, sortsor Onkeln, är mycket yngre in jag; skön, lefnadsglad, något för munter och stundom obetänksam; men hittils har jag vid min mest skärpta uppmärksamhet hos hönne ingenting märkt, som kunnat gilva blott den aflägsnaste anledning till en så svart misslanka. Mon värderar mig — och bedraga miga icke mina känslor allt för mycket har min Therese mig äfven kär. Hvarje misstanka skulle vara en synd. a 6(Ack tanten, santen C6, utropade Oscar bedyrande och en quarnsten föll från hans hjerta: hon är ett mönster för hustrur. Icke den giftigaste afund och det svartaste hat kunde våga att ansasta hennes rykte. 4 6(Godte, fortfor Onkeln; aså tänker äfven jag. Ordningen kommer således nu till kammarsrun, hennes fordna guvernant. a KMamsell Jaclalder ropade Oscar, som nu sullko: uligt återfick sin fattning; ehvem skulle sbry sig om henne? Hon har åtminstone sina 32 år på nacken, håret stötande i rödt och så godt som intet tecken till barm. a (NhG, invände Onkeln, ful kan man dock icke kalia henne: vackra blå ögon, en hvit hy. svart bår och en smärt vext. Mager, vill ni säga, kära Onkel, såsom Dor Quixottes Rosinante. Ingenting gilves här i verlden hvarför icke kan finnas en Liebhaber. Mången blir tokig petrificater, hvarsöre icke också då i ett frun timmer med varmt blod. Här ha vi allts