Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 april 1844, sida 2

ur verlden — ensidig. Ty då han assöndrar sig från verlden förkastande allt verldsligt såsom något fåfängeligt såsom något hvilket är hämtadt ur lögnens fatabur och allenast tillägger vist och vårde åt sin såkallade hjertats helgedom och återvåndandet dit ur det objektivas dämoniska sser; så underlåter ban all den honom omgilvande yttre verlden helgelse i silt medvetande, och håller sig ensidigt fast vid känslan, alt han ej är ett verldens barn utan en pånyttfödd ; och likväl strälvar pietisten förgålves att glömma det fotfäste han bar i verlden, som det dess utom ej stär i hans förmåga lämna. Denna sinnesstämning, hvilken fordömer och förkastar denna verlden? och allt dess görande och låtande, men så mycket destomera utgör sin egen ögonfägnad, qvarstår såsom blott och bart tillstånd — och just deri ligger läseriets ensidighet och brist på solid grundval och ståndpunkt. (Forts. följer.)