Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 april 1844, sida 2

(Insändt.) Theater. Afsked och Återseende, Komedi i 4 akter. Denna pjes är en af de ephemerer, hva dagens dramatiska litteratur har så godt förrå Önskar man i ett dramas historik skåda star driffjädrar, mågtigt kämpande krafter, ur hvj kas konflikt stora karakterer framgå, vill m se uppenbarelsen af en idte, som mer el mindre talar om det gudomliga eller det inf naliska i menniskosjälen, så får man ej här a sådan önskan uppfylld. Händelserna i dett stycke höra till hvardaglighetens område, sakit effekt, lif och rörlighet. De bandlande pers nerna framstå utan den individualisering, då egendomlighet och klarhet, som den snillri och med menniskans inre och yttre verld b kante dramaturgen vet att framställa. Den brist är att söka i författarinnans qvinliga ofö måga att med skarpblick genomskåda det und bara urverket i menniskosjälen och att låta stora tankar, djupa känslor och lidelser d verkligt menskliga framträda på ett sannt, do idealiseradt sätt. Vi vilja med detta dock halva nekat, att stycket eger sina förtjenst Der förekomma inga af dessa dramatiska chir rer, dessa moraliska saltomortaler, dessa kons närliga bizarrerier, hvaraf t. ex. den fransys scenen har ett så godt förråd. De karaktere vi här möta, äro rigtigt tecknade, så vidt kunnat se, oaktadt de till större delen sak förmåga att tilldraga sig något synnerligt inte esse. Der finnes enhet och hållning, hvil dock knappast kan tilläggas förs. såsom en fö ljenst, då hon gilvit arbetet en planläggnin som är en bland de pauvraste man kan se, o som utesluter alla rikare grupperingar omkrij hufvudpersonerna; ett sält, hvarest annars d äkta konstnären bar rikt tillfälle att pröfva si andliga krafter. Delta om sjelfva stycket. Nu några ord o dess utförande. Herr Deland (von Gränau) v förträfflig. Vi sågo honom ingen gång vara sin role. Hade denna varit af svarare besk senhet och mindre öfverensstämmande med He Delands egen natur, så skulle man kunnat kal detta spel ett lysande prof på hans konstnär skap. Fru Delands fina och graciösa spel fö II nekar sig sällan, gjorde det ej heller nu. Gr vinnans role tager ej Fru Delands hela drama ska förmåga i anspråk; men hvad hon dert