Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 april 1844, sida 1

Öfver en konungs död. Skönt var ditt lif, skön var din död! Än en kung har gått till grafvens hvila; nen, ack! utan efterträdare, h kring vida rymden synas ila rgens hemska bud, förkunnande, Itt den store drotten lemnat jorden, tt hans rike nu står saderlöst; Hrån södern upp till högsta norden, an begråtes, saknas, utan tröst. IF Ej hans rike inskränkt var af gränser, Åi hans tinning af en guldrand tryckt, vigt grön en lagerkrans der glänser, sh hans minne ej blir från oss ryckt. an det sjelf i tusen drag har ristat, utplånligt uti marmorskrilt, ch sast här hans milda blick vi mistat, e vi honom jemt i sin bedrift. Blodig var den ej och ej förfärlig, å han tbroner bygt, ej störtat ner, ej, som fridens duna, hvit och härlig, ar den mer än segrar, vida mer; y den spridde skönheten kring verlden, utur grafven ådla kallade, ch från himlen englar; hyllningsgärden onom alla villigt egnade. O! Så säg då hvilket var det rike, er så oinskränkt han herrskade, och der tusen år ej se hans like, om man än så ifrigt letade? nstens var det, och af Gudi korad var i sanning denna konungen,