Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 april 1844, sida 2

är i stånd, att springa omkring denna nyss uppkastade hög, så erhålle han nåd — så vare honom lifvet skänkt! — Så dömer den rättvise Sobieslav. a Hela hären söll i förvåning öfver surstens dom: den unge krigaren isynnerhet öfverfolls af er plötslig förskräckelse: men den gamle bonder häsftade oafvändt sina blickar på Sobieslays an. lete. Då begynte de tjenstfärdige drängarne at binda för mund och näsa på ynglingen — hvilken en svag stråle af hopp att bibehålla lilve ingaf kraft och mod att bära sitt öde med un dergifvenhet — och derpå begynte han utar dröjsmål kampen med döden. Bakom honom växte den redan tillryzgalagd: vägen till räddning, men doden upphann ho nom förr, än han nådde målet. Hela härer bleknade, när den åseende detta förskräcklig: skådespel, vid ynglingens sista steg såg han kraft försvinna. Den gamle fadern, som hittils våndt sit ansigte bort från detta skådespel mot himmelen, vände det nu, liksom härens medlidsamma suck väckt honom ur hans andakt, till sir son. Denne var död. å(Så dömer den rättvise Sobieslav!e uppre pade hertigen med kall värdighet. Först ester ett ögonblick inträngde dessa ore i faderns sorstelnade själ och sunno der et hemskt genljud. aSmäda icke med din mund en furstes förnämsta dygd sade gubben högtidligt. abtisträck icke din nedsudlade hand mot den kla