Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 april 1844, sida 1

Ett rykte, som aldrig så litet satte min lycka i tvilvelsmål, skulle i ett ögonblick tillföra mig nya härar till min hjelp. Men det gift du i din fräckhet utspyr på mitt trogna folk, skall uppfräta dig sjelf! En Sobieslav skall döma dig!d. Derpå omringades riddaren af krigare, och med lugnt anlete följde han dessa till det bestämda tältet. I. På följande morgon var redan vid solens uppgång allt i beredskap i lägret, och med nyfikna blickar afbidade man de vidare besallningarne ur Sobieslavs tält. Emellertid lemnade några af de älste och furstens sörtrogne tältet och läto krigarne uppställa sig i 4 hopar. I bakgrunden apprestes en hög ställning, hvarpå den furstliga stolen placerades. Kort derpa skred, beledsagad af en stark vakt, den stätlige sånane tyske riddaren i full rustning på sin stridshingst genom lederna. Han red der medl ett fast och beslutsamt utseende, och hans blickar flögo föraktligt öfver den honom omgilvande vakten på den talrika, men oansenliga Czechiska hären. Och när han slutligen befann sig inför den uppförda domarstolen, trädde äfven Sobieslav ur sitt tält, med stolt panna och full at värdighet, och: ÅvÅe Sobieslav, lesve vår hertis! senljöd det genom hela lägret, under det han besteg sin thron. På en af fursten aifven vink fill af tacksamhet och huldhet förvandlades plötsligt den uppflammande entbusiasmen i en stilla lydnad. Derpå upphof Sobieslav sin rost och framdunldrade i väldiga ord en sträng och förfärlig dom