Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 april 1844, sida 1

tämma att ära gåsträtten. Med förvånade blicar betraktade krigarne mannen, som predikale skonsamhet mot fienden derför att han nu var hans gäst; liksom bundna af osynliga själtrar stannade de dock vördnadssfullt på den af graharsmannen försvarade tröskeln. Men länge varade icke deras förvåning, utan det snöda hämdbegäret fick ny magt med deras sinnen. Under bältiga hotelser fordrade de främlingens utlemnande : men gubben stälde sig med all sin kraft som en damm mot deras anfall. Slutligen sönk han för ett våldsamt slag till marken — hans blod färgade tröskeln till hans gåstsria stuga; hans son var den som måttat slaget och som nu öfver sm faders kropp släpade sitt byte ur kammaren, samt skyndade derpå tillbaka raka vägen till lägret. En förvånande scen var mötet emellan Sobieslav, Crcchenhertigen, och Falkenstein, den tyske riddaren. vreden uppslammade på sånsens ansigte och öfverdrog det med en hastig rodnad, när han befann sig i åsynen af sin siende, nn hans domare, och med girig blick 5sög han dennes blickar. Han visste blott alltsor väl, att man icke släpat honom till lägre för något lästligt gästabud, och vissheten on en oundviklig död väpnade hans hjerta med ett pansar af stolt hat mot alla försök att böj: hans ståndaktighet. Äfven Sobieslav emottog honom med lika köld smen molnen på hans anlete började snart at lemna plats för glansen af den fröjd han erso öfver en dylik sammankomst. våÅha, ståtlige Herr Falkenstein ! upplät har sin mund till giftigt söta ord. Huru under