Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 april 1844, sida 2

derefter ankom äfven vår unge krigare dit. Hästens plötsliga ankomst satte hela lägret i rörelse, ty på den rika, glänsande munderingen trodde alla hästen tillhöra en förnäm riddersman. Men Sobieslav igenkände hästen för att vara den tyske riddarens, hans dödsfiendes. Hvar är denne hästs ryttare? frågade hertigen, plötsligen intagen af begäret efter hämd. Bland de stupade har man icke funnit Czecherhertigens dödsfiende; och hans blod endast kan uppfriska mitt lissträd och bevara det för ett snart förtorkande. Sannolikt irrar han omkring i grannskapet, ty utan häst kan han ännu icke hafva upphunnit Fredriks flyende skara. llan är det sastaste stödet för min medtällare till surstethronen, och får icke äter förena sig med dess skaror! på hertigens befallning utskickades aldelningar al hären på alla häll, och surstens gunst ullosvasies som belöning åt den, som lefvande eller död förde riddaren till lägret. (forts.) — —a— Ett nytt medel att undkomma exekutions-betjenter. En ung, utsväfvande man, som hade fullt upp med björnar, blef nyligen i trakten af Lyon, efter mänga fåfänga försök, arresterad af rättsbetjnnterna. De De satte sig upp med honom på angvagnen, som afgick till Lyon. Han föreslog dem att få taga plats på taket af vagnen, för att i det längsta sa njuta uf fria luften. Rättsbetjenterna gingo in derpå och 10g0 plats vid hans sida, och det bar af med blixtens suabbhet, Men när banan strök längs Rhone tänkte fången på det stället Tell, der det heter: Sjön kan förbarma sig, icke Fogden, och sprang i floden. De förbluffade rättvisans tjenare fingo knappt tid att åse det djerfva språnget, och den djerfva simmaren uppnådde lyckligt stranden, hjertligt skrattande åt de snäste exebutorerna.