Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 april 1844, sida 2

sätt är riksdag ovilkorligen nodvändig. Vi tro således, att hvad styrelsen i första rummet har har att göra är alt sammankalla ständerna. Men i den stund riksdagskallelsen utgår, inträder en allvarlig betydelsefull epok för svenska folket. Vid det riksmöte, som tillfölje af kallelsen sammanträder, komma vitalfrågor att förbandlas, på hvilkas afgorande beror landets väl eller ve under måhända en lång följd af är. Gamla folksagor förtälja om Neckar och Hafsfruar, hvilka genom sin dämoniska musik lockat menniskor i sin makt; och samma gamla folksagor lära äfven, att det : nande af en förändring i vårt Å da, som kan lösa förtrollning är, att den som råkat ut derför, spelar samma stycke, som lockat honom in under trollens makt, not för not riktigt — — men baklänges. I detta solksagornas sätt alt se saken ligger mycken djupsinnigheten! det tyder på nödvändigheten att trampa samma steg tillbaka som man i en felaktig rigtning vandrat framåt; (och att denna nödvändighet också inträffar torde de flesta menniskor, som gilvit akt på sången af deras eget lif, väl meqgeilvay, liksom att sedan man trampat tillbaka en stigsom mans vandrat sramåat i en selaatig ristning, har man all anardedning att tacka Gud om man icke har mer än förlusten af en dyrbar tid att ängra. Det är den väl obestridliga sanningen af det ofvan anförda, som vi önska få lägga dem på bjertat hvilka till det instundande riksmötet bafva att välia de personer, hvilka skola till thronen frambära nationens önskningar och hopp, hvilka skola complettera konungens kännedom af landets behof och med konungamaktens representant, sisom folkets representanter samråda öfver bästa sättet alt grundligen bota de brister som vidlada värt statsskick. Ett valets ögonblick förestår således, och för den, som litet närmare ser efter hvad detta ögonblick för Sverige har alt betyda framträder det i en särdeles allvarlig skepnad. En styrman på ett sartyz kan visserligen i ett ögonblick under en kritisk belägenhet säga: jag kan antingen göra så, eller på ett annat sätt, men om han ej är en högst medelmåttig sjöman; så glömmer han icke, att under det han öfverlägger skjuter skeppet sin fart, och i nästa ögonblick står det mabönda icke mera till att välja, utan underdang blir möjligen följden af — — — de länga ölverläganingarne. bå statens öden skola afgöras inträder lika väl som då individers öden hänga på vågbalancen ett valets ögonblick, och om de väljande då ej med tillräckligt allvar och energie gå till verket; så är det som astast, ja, nästan alltid händelsen, att en orätt förderslig väg väljes; tv mycket tillkommer sedan, som gör det omöjligt att återgå till samma punkt srån hvilken man utgick. Staten likväl som individen har i viss mening ett personligt lif, hvilket icke ostrafsadt kan i strängare bemärkelse stannas eller afbrytas, och den som tror att något dylikt kan ske sväfvar utan tvifvel i len stor villjarelse. Personlighetens inre drift har licke tid till tanke-experimenter, och antingen väljer så väl individen som staten med allvar och energie det rätta i det rätta ögonblicket, eller också välja mörka makter i stället, och di äro vi på samma ståndpunkt som den, hvilken ofvan anförda folksaga antyder. Må då de som skola välja folkombnden till nästa riksmöte besinna betydelsen af detta valets ögonblick, besinna att på de valde i personernas redlighet, fasthet, nit, klara blick, och beslutsamhet ett helt folks lycka eller olycka för många år beror. — Må de besinna, att om considerationer, partisinne och all annan eländighet, som hittills spelat en så betydande rol vid riksdagsmannavalen icke bortkastas och hvar och en i sin stad väljer, den dugligaste, den redligaiste inom de gränser vallagen medgilva, skall det sålunda förspilda valets ögonblick alldrig återkomma, och måhända alldrig lika gynnande omständigheter för en genomeripande reform inträffa. Måtte äfven styrelsen i sin stad besinna, hvad dess frid och valet ögonblick hafva att betyda, besinna att också Konungar böra välja med allvar och samvetsgranhet, om de ej en dag skola ångra och beklaga, att valets stund för alltid är förbi. Sveriges Konung kan nu välja emellan solkets förtroende, dess medverkan i hans sträfvanden för landets bästa, å ena sidan och å andra en opposition lik den som kämpade med det gamla systemet, men endast ännu mera skärpt af den bitterhet, som svikna förhoppningar alltid medföra.