Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 april 1844, sida 1

som icke föll för våra svärd, försvann för väa blickar som om vinden bortsopat det. Jag tor knappt att de någonsin åter skola våga att förnya anfallet. Och hur har det gått med Fredrik? srågade vidare sadren. ilvar uppehåller sig den kunglige Wladislavs son, den afsällingen? jlan stred i egen person i spetsen för sina legoknektar om Czechenlands surstekrona, men vi hollo den fast på vår Sobieslavs hufvud. Efter förlusten af slagtningen skall han hopsamlat en hand full af quarlefvorna af sin lejda här och dermed flyktat öfver Moldan ät bPerciig till. Öud, om dock en gång dessa stridigheter toge eil slut! klagade den uppriklisge gubben. Eller skola våra hersklystna hertigar i evighet slitas om oss, som vargar om deras byte? Fredrik må vänta, tills Sobieslav hvilar hos sina fäder; då för han med full rättighet in taga Pi rags ärftliga thron, och vi vilja omgisva honom med en mur, den ingen storm, vore Iden än så rasande, skall förmå att instörta Men nu är Sobieslav vår furste — den olyck lige, gode Sobieslav! Lagen och natienen kal ade honom till thronen, och med ära skal han försvara den, om ock kejsaren skulle het Isa hela silt rike på honom! — Men Sobieslav Ppperätta mig om Sobieslayv ! fortfor den gaml med uppriktig värme till sin stätlige son Hvad gor vår hertig? (OT slagtningen kämpade han som ett lejon och ända till dess slut förde han oss tappei an, icke vikande för någon fara. Osta klar Upade mitt hjerta af ängslan för honom, me