Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 april 1844, sida 1

som skånkmamsell på något parisiskt värdsmus, eller postkontors-jungsru i någon del af mufvudstadens domvärjo. Oberäknadt den sorärliga nödvändigheten att bruka strumpor och skor! . . . . Maste man ej rysa dervid? — Och allt detta, blott emedan den elaka kontre-amiralen Dupeti-Thouars har så velat. Kan man tänka sig en sådan grymhet? — Lyckligtvis har man satt P derför; jag bar redan sagt det, då jag började: Drottning Pomare bar återsfatt sitt rike. Huru skall man väga att efter vår vän Henricy, denna outtröttlige Ilvalsisk, som plöjt alla jordklotets haf, teckna denna intressanta vildes bild eller beskrifva hennes lil? Jag tycker mer om alt, utan alla omskrifningar säsa, att hon är hvarken vacker eller ful, hvilket är märklig för ett krönt hufvud, då prinsessor vanligtvis alla äro sköna som stjernor; jas tillägger, all hon har en rosensärg något blandad med bister (brunt) och orange: i detta hänseende ät hon den unga flickan i Victor Hugos ballad: Du är ej gul, ej kopparfärgad; men som af soln, i skyar bergad, med sista strålen än forgyld. En förträfflig sak har Drottningen af Otahajti det är hennes namn. Finner ni inte Pomar Vahnin på en gång behagligt och originelt Kom väl ihåg, alt den resande i Oceanien ä ganska litet van att träffa på så melodisk; namn. På Sandwichs-öarne, der hufvudstadei heter Honolulu (hvilket ord!), hafva vi konunx Kamehameha Ill; på Markesas-oarne finner mai To-Tete; på Nya-zeland anför man floden Ka lwa-kawa, en annan kallas MHidi-kidi, redde