Theater. vå utrymmet i vårt blad, för dagen icke medgifen utförligare kritik öfver Delandska Theaterskapels uppträdande i de båda komedierna I Wespe och En Herre och En Deme, måste vi Höja oss att endast i största korthet yttra oss öfver ta ämne. iomedien D:r Wespe är, sådan den af Hr Deland res, en bearbetning för Stockholms scen efter det sa originalet af samma namn, och då vi endast it i tillfälle att en Säng se detta stycke uppfökunna vi icke våga ett omdöme öfver dess re eller mindre esthetiska värde, utan åtnöja med att nämna, att del uppväckte mycken munnet hos publiken, och vi hetvisla ingalunda att ina komedi, om den ännu en gång gilves, skall na god hehållning. vad de spelande beträffar, kunna vi med tillförsäga, att de i allmänhet 2åfvo sina roler rätt Hr Deland, som D:r Wespe, återgat utan all prdrift denna ostensibla sjelfkärhet författaren ini hans rol, och Fru Deland, som Elisabeth Zäntf, var så näpen, så hvad tysken säger allerst att hon säkerligen genom sitt uppträdande arlkostym argumenterade vida bättre för qvins emancipation hvad klädedrägten beträtfar än och med sjelfva den store D:r ww espe i sin beida Journal. Fru D. var så lagom karlavulen, ledig i den ovana drägten och muanceraue sili så behagligt, att hon med heder kunnal gifva na rol hvar som helst. Fru Broman återgaf parti, nu som alltid då ref. varit i tillfälle se ne, väl och var dessutom särdsles bra kostyad. — Detta gäller äfven om Hr Hessler, som lvig Ritter, dock vill ref. sästa Hr Hesslers uppKksamhet dervid, att det ser mycket stelt ut och en bestämdt ful åacon att ideligen hålla halten på öfver magen. Fru Hessler, som Thekla Zänl, och IIr Strömberg, som Wellstein, sramsade erligen sina roler rätt försvarligt, ja, till och med bra nog, om man så vill, men med en moonie, en kyla, som icke var så alldeles behaglig; hörde t. ex. Hr Strömberg ingen enda gång actuera något parti af sin rol. utom det, då han silt försla uppträdande hade att yttra: milt n är Welli-stein 1 en gamle Christoffer (bokhållaren) syntes oss en ila pauvert utstyrd. ed särskilt loford förtjenar nämnas, såväl att lanakterna voro mycket korta samt att orchen anfördes och spelade särdeles jemt och väl. eraderna voro tämligen glest. besatta, hvar vid de, i kunnat men ej velat gå på spektaklet, säkert rade, ty man hade allt skäl att vara belåten 1 sin afton.