Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 april 1844, sida 2

hrätiningar, hvilka till stor del på ett eller anat sätt måste nu uppfyllas samt den mängd af ensionerade och doterade personer, som finnas, ch af hvilka somliga skulle bringas till tiggarlafven, om de ej åtminstone få bibehålla något f sina anslag. Att begära dessas öfvertagande s staten, vore en oerhörd orättvisa emot de kattdragande klasserna; och väl vore det sälees om den enskilta förmögenheten dertill vore illräcklig. Det säges nu vara asgjort, att Postmäslarelatserna komma att fördelas i trenne klasser, vardera innefattande postkontor af motsvarande åttre och sämre beskaffenhet; samt att en klass kall förses med postmästare från Postverkets tat, en med afskedade militaireoch en med sskedade civile-tjenslomän; hvarigenom mera ättvisa göres at den förstnämnda tjenstemannalaten; i synnerhet då nämningarne sedan skulle ske ibland tre å förslag efter sina metiter uppagna personer. Angaende riksdagsämnen hör man ännu blott omnämnas representations-sragan, och ifrån de håll der man kunde förmoda att finna något uttryck af vederbörandes tänkesätt derom, later det just icke alldeles tillfredsställande, ehuru visserligen man icke bör deraf sluta för tidigt eller misströsta om en god utgång. ben vanliga jargonen är: att Konungen kommer alt hålla sig alldeles passiv — alldeles neutral — i denna sak; och låta allt bero af Ständerna. Enhvar finner lätt, att detta räsonnemang är ett oting. Icke för det att ju tillfällen inträffa och att de till och med kunna vara ganska talrika, då en konstitutionel Konung bör för sin person vara passiv i fråga om folkets delade opinioner, eller neutral emellan politiska partier. Det är ofta Hans pligt. Men en lika stor pligt är det, att Han, i alla de fall då fråga är om sådana opinioner, sådana parti-strider, i hvilka massan af folket, hela landet, icke äga några kraftiga, ja icke ens nägra lagliga organer, erbjuder åt folket, åt landet, skyddet af sin regering; det är: låter sin regering framstå med bestämda principer, i öppen och upplyst samverkan för att bereda ogik genomföra den förändring , som det allmännas väl kräfver att utföra, emot de enskilta interessena, de landets styrka och moraliska krafter försvagande sjelfviska meniugar och bemödanden. om Ilan annorlunda handlar är Han ej sjelf passiv eller neutral; ty passivileten är då ett hån emot folket, som ensamt lemnadt icke något förmår, så vida det icke skall påkalla den styrkans rätt, som lagarna förbjuder det att använda; neutraliteten emellan partierna skulle då vara, att kallsinnigt lemna de förtryckande att fortfarande hindra hvarje klagan af de förtryckta. Rättvisan och Sanningen fordra, att en ädel, högsinnad ledare af ett folks öden, erbjuder det under alla skiftande lägen, en Regering, som i menniskoälskande anda vill och kan bemöda sig att göra för folk och land så mycket godt, som tid och krafter tillåta; och en sådan Regering bör ej vara, den får ej vara passiv, då det är fråga om samhälls-institutionernas förbältring; icke neutral, då det är fråga om några få hlassers skadliga och undertryckande öfvermakt öfver hela folket, eller deras egennytliga disposition af bela landets krafter och tillgångar. I ett land, der statsformerna icke blifvit utbildade, under en lugn utveckling af i jemvigt varande statsmakter, utan varit utsatta för de täta vexlingarna af skiljaktiga regeringssätt, hvarunder nägra mäktiga solkklasser eller stånd alltid vetat att tillvälla sig den högsta inflytelsen, och befallt, beskattat och nedtryckt de öfriga, der är det en Regents pligt, i det ögonblick då folket kommit till medvetande af sin ställning och ser sig på laglig väg närmadt det mål för sina önskningar, som det i sitt sunda vett och af andra folks exempel anser godt och nog for sig, alt förskaffa ät landet en regering, som uppriktigt vill offra sig för detta mäls uppnående och stå eller falla i den lagenliga striden för folkets rätligheter och fördelar. Han sjelf bör och får ej deltaga i striden; men han är skyldig att först söka till rädgifvare och ansvarige ministrar sådane, som gifva åt folket sannolikbet om seger; och om dessa skulle besegras, är han skyldig att respektera deras bemödanden och sjelfva deras fall; samt att för nya lägen gifva landet nya garantier i nya regeringssammansättningar, ständigt ledd af tankan på folkets rätt och landets sanna fördel. Att under närvarande förhållanden , då nationens högsta och bekymmersammaste angelägenbet skall afgöras, att nu möta den Ståndsrepresentation, som sjelf uppriktigt och ärligt bekänt sin oförmåga att handla såsom rätta och sanna ombud för Svenska folket, utan att skänka detta folk garantien af en för reformer nitisk och verksam ministere, det vore att ännu för en hel generation lemna såderneslandet åt ständssplitet och alla vedervärdigheterna af dessa falska sambälls-institutioner, hvilka deraf varit och äro de olyckliga uttrycken. bet vore, att för sig, barn och barnabarn föreviga obehaget och olyckan af en inre partistrid, som utan allt ädelt de m hi de — — -—. VV —