Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 april 1844, sida 2

Slagtningen rasade, tills den inbrytande nat ten satte en gräns för striden. I skydd a mörkret embarkerade engelsmännen. Isabellas sorg öfver sin älsklings död var lik stor, som hennes ånger öfver sitt beslut at vilja bemligt rymma ifrån fadern. Denne lic dock aldrig kunskap om hennes föresats; hal dog snart, bekymmer öfver fäderneslandets o lycker nedryckte honom i grafven. Men Isa bella kände sig skuldbelastad inför Gud, hol visste, alt syndig vilja är för den evige do maren detsamma som syndig gerning. Dersö re ämnade hon försaka all verldens lust oci nöjen; hon ingick i ett nunnekloster, son hade den ädla bestämmelsen att tjena till till syktsort och sjukhus för de sårade, hvilka ut striden för läderneslandet spillt sitt blod; häl erhöllo de läkemedel och skötsel. Isabella upp fyllde sina besvärliga plikter med ett helig nit, och alla omsorger, hon egnade ät de så rade krigarne, tyckte hon sig egna åt den för blodande Bertrand. (Slut). — — — — EN RÄFJÄFARE. En af Englands djerfvaste räsjägare, Lord William Hill, andre son til Marquisen af Downshire, har vid ett jagt parti i närbeten af Ipswich fallit ett offer för sin passion. fästen rände med den ädle Lorden, när han i sträckt gallopp jagade nedför en backe, mot en trädstam i en sådan fart, alt ryttaren dog på stället uton någon synbar utvärtes skada.