Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 april 1844, sida 1

som 1 frausoserna blifvit genom denne lysande hjelte.? — Derpå sade han till Isabella: Denna dag synes vara utsedd att göra mig till den lyckligaste af alla dödliga: ty just nyss har min store kejsare latit tillställa mig detta helerskslobens kors, detta det högsta målet för den fransyska äregirigh: eten; och dertill kan Jag nu utropa, att välsignelse är vedersaren min boning, då den älskansvärdaste skönhet, som jag sett i något land bland alla solk — beörat mig här med sin sålla närvaro.? Af denna utsjutelse ölversatte Isabella endast Iden första satsen, som handlade om den framtida vänskapen emellan de bada solken, — och iden gamle skakade dervid betänkligt och misstroget sitt gråg hufvud; — allt det öfriga utelemnade den vackra tolken. Och Bertrand återtog ordet och anhöll hos Isabella: Om ni icke vill omskapa den lycklivaste menniska till den olyckligaste, så far ini ej lemna mig, utan att gifva mig hopy om, sall jag än en gang skall återse, än en gång Iskall tala vid er ! i Donna Isabella, som utaf en obestämd sarhåäga ej vågade all vidare orda vidlyltigt, svarade blott: Jaz är bjuden till den nästa lertullian, som anställes vid hoölvet. . Himmela ske pris, — utbrast Bertrand, — jag hoppas att äfven blifva bjuden! Vid denna den hinkisaste punkt i deras konversalion låtsade Douma Isabella de la Rosa helt och hållet glömma bort sin ölvertagna rol af tolk, — och förtydligade alls imet för den gamle spanske herru. uen marquisen, hvilken — ehu