Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 mars 1844, sida 2

nu en gång får det emedlertid gå — vi äro ju dessom gamla bekanta, och Jag ser af det motto Tit. gagnat, att vårt sista sammandrabbande, i frågan n den nya Skolstadgan, lesver hos Tit. åtminstone 1 t dunkelt minne; ty just detta motto var det — n jag ej missminnes — som jag begagnade öfver i artikel, som för den gången tillstoppad Tit. mund eller var det icke så? Mahända kan svenska et upplysa derom, emedan detta blad fann g föramåtet att gifva Til. milt scriplum i en förvad diosis. Ja Hr Redaktör af de tre nordiska rikenas Tidning, skola då skrida till verket, men se sig blolt en nula före — jag ber derom — att jag icke i all min yetydlighet blir der den stötensten pa hvilken Herr edaktorens polemiska karickel kör ikull. Som jag ser rit.varnå tal att Tit. ej kan tåla nägra filosofiska rmini technici, men så mycket mera tycker om der ntekelisca formen: så vill jag härulinnan söka I att rätta mig efter Til. smak. — Vi börja då er Tit. har en vändpunkt i sin slutledning; Tidn. jr Skandivien frågar: JJvad kallas med ett ord den handling, som man utöfvar när man till någons ära och minne anställer en för tillfället passande högtidlighet? — vn åminnelseeller minnessest. sKan således en andelig concert eller ett så kalladt oratorium i hvilket Christi lidande uttryckes och framställes i ord och toner erhålla benämning åminnelse-sest, när den uppföres i akt och mening att aterkalla minnet af Christi död och på en för uppförandet lämplig dag 2 — Ja naturligtvis. Men hvem har då sagt att conserten anställes i akt och mening att återkalla minnet af Christi död? — Tidningen för Skandinavien. s IIvarsöre har Tidningen för Skadinavien sagt sa? — Jo, emedan den på denna väg vill vinnasen punkt hvarifrån den kan se saken genom dessa sin egen hätskhets glasögon, hvilka en spefull ande tyckes hafva satt på Herr Redaktörens näsa, för att åta honom dermed löpa omkring och göra sig löjlig bland sansadt folk. xilisläncs då Långfredags-concerten icke uteslutande i den akt och mening Tidningen för Skandiunvien angifver. — Ingajunda! den anställes i akt och mening att jmcämsten för densamma må komma srimurarnes barnhus tillgodo, emedan detta är deraf i behof. På hvad säll kan Hr Redaktören af Tidningen för Skandinavien öfvertyga sig om alt detta är förhållandet? — Jo på det sätt, att Hr Redaktören försöker ulamd betald billef tränga sig in på konserten, då de vids dörren stående vaktmästarne eller billetmottagarne fia nog lära draga försorg om att få Herr Redaktören utvisad. Men detta vore ju ochristligt af christne mot ehrist-B: ne om concerten vore en åminnelsesest till firande aff Christi död? . 3 — Ja visserligen; men troligtvis låter Herr Redaktören ej öfvertyga sig på annat sätt, alt concerten är en concert — och på concerter har man full rätt att vräka ut personer som ej vilja be tala enireen. IIVad är då meningen med Lånefredagsconcerten — Alt få penningar. Ar meningen med cen aminnelsefest att genom de samla penningar? — Nej, endast en dåre kan se saken på detta sättår rv. Hvad har Tidningen för skandinavien vidare at. säga i denna ? — Jo den räsonnerar på följande sätt: Kan någon förändring af benämningen åstad kommas derigenom, att inkomsten at concerte anslås till något välgörande ändamål? Åej lika litet som någon förändring i benäm ningen Gudstjenst kan förorsakas deraf at man i håfvar och bäcken insamlar allmosor til de sattigeMen äro då de gålvor frivilliga man lägger i håfva soch bäcken? — Ja visserligen. Bortvisas någon från Gudstjensten som ej läggen penningar i håfvar eller bäcken? — Visserligen icke. . Kan man väl då deraf se, att Gudstjenstens än I damål ej är att insamla penningar? — Ja den som vill se, kan det visserligen. I Kan då någon paralell uppdragas mellan ee Gudstjenst, hvilken såsom en aminnelsefest, håll å Christi dödsdag, och den Concert som å de samma vanligen tillställes för att erhålla pe I ningar? L Nej icke af personer som äro i stånd att g ra skillnad emellan tvenne himmelsvidt åtskilj ändamal. IIILvartill duger då hela herr Redaktörens af Ti I ningen för Skandinavien räsonement? — Till mindre än intet. Itivarföre har han då räsonerat? Ö Jo, emedan han lupit förut åstad i ogjor våder, och nu vill advocera sig från saken? Kan, han då advorcra bort saken? I — Nej på intet annat sätt än genom en dyl 1 dialektik, hvilken en viss sfilosof brukade anvä 8 da då han ville bevisa att Tobak är (ud. Men har herr Redaktören öfverhufvud tagit räh IUaft utfara i smädelser mot Frimurare-orden, få r det den icke vill tillställa någon Concert å lång. kredagen utan uppskjuter den till en annan dagF d — Nej ingalunda. i H I I I i i Hvad kunde man då kalla ett dylikt hans föl I relag? i En exempellös oföiskämdhet. IIvarsår då detta? — Emedan frinmrare-orden är ett slutet säl d cpap. hvilket väl har rätt att i sin sak göra o Jåtn såsom det sjelf behagar, ja till och med a i I när den så för godt finner stänga sina dörr: hl midt för herr redaklörens näsa. Yr Hvad månne herr redaktören skulle säga om fr a murare-orden ville truga honom att på lang n gen trycka och till ett välgörande ändamål Sålja hymner till Christi åminnelse! — Troligen skulle herr redaktören bedja srimulha e ! rare-orden veta skam. i Hade ban rätt i att göra så? j— Ja utan alt tvifvel; ty Frimurarcorden beted a sig ju hutlost. iMen för all tala om något annat, säg mig, h äl ru har herre redaktören i N:o 21 mött ett i h mana ordalag affattadt uttryck af en hans mo sr sail meninga aj — Genom otidigheter från början till slut. n Huru skulle man kunna i en enda punkt 1. det mest pregnanta sätt lämna en karakteristik 6 ver hvad herr redaktören haft att förmäla röran donna cal ?