Englands märvaranee läge. Fortsättning), Lägga vi nu värdet å alla exportartiklar, nämen för de engelska c:a 43,000, 000 och för utländska c:a 5,500,000 till de förberörda 6,000,000 e, så få vi blott ett facit af något ndre, än 240,000,000 för alla artiklar och ror, som ingå i konsumtionen och den utdska handeln, då deremot värdet å agrikulturodukterna uppgår åtminstone till tre hundra llioner e. flvem skulle efter inhemtandet af denna framÄllning ännu kunna betvisla, att icke allenast i sland, utan i alla andra länder i verlden, iserna å lissmedel borde vare så billiga som jjligt, naturligtvis icke utan lönande fördel producenten ; men nästan i alla länder, och r i England på det mest orimliga sätt, se vi äfvandet att genom bestående lagar och förrade vanor bibehålla dem så dyra som möjt. Under alla de förra ären bar tillgången å nningen i samma mån varit god och dess de modereradt, som lifsmedeln varit ymniga i priserna derå billiga. Kan en nations moiska och materiella fördelar befordras derigem alt till de chancer naturen gifver vid hanälven fogas usla lagar, som oftare än ans lillskapa penningenod och hög rentsot? Traf uppstår en dubbel olägenhet: nationen T silt välstånd förminskas och tillika medlen förlorade att förkofra sig i andra industriJenar. Det har sin fullkomliga riktighet, att man e får vänta jemt lika priser å någon årligen oducerad artikel, aldraminst å lifsmedel, hvilka, om visadt är, utgöra de i handeln och förkningen mest förekommande föremålen. Men n kan dock icke uttänka några förnuftiga nder för den maximen att genom lagar, iilka skapa och gynna monopolier, öka fluctuanerna i värdet och få detta till sin högsta jlisa höjd. De verkningar en forcerad stegi priserna å lifsmedel utöfvar på penningerknaderna, yttra sig på följande vis: — England kan en hveteskörd efter nuvarande de anses vara värd ungefär 30 millioner e, r det värde den bade under åren från 48536 1842, 60 a 80 millioner 2. I andra delar Europa konsumera t. ex. i Frankrike mer än millioner menniskor nästan endast hvetebröd, dle öfriga delarne kanhända blott sjerdedelen befolkningen, men i östra Europa odlas mer te än som der och i de närmast belägne derna kan förbrukas. All denna kontinentalle måste vid mycket moderata priser vara d mycket öfver 400 mill. e, och hvarje tunna det stora hela skall, då konjunkturerna äre ande, blifva föremål för den vildaste handelskulation, då den deremot, när all retelse till kulation saknas, förblifver orörd i producennas händer, tills vanligt penningebehof brinden i marknaden, och omedelbart derpå i brukningen. Ilvem är i stånd att beräkna summor, som, då lifsmedlen genom vidtutäckta spekulationer uppdrisvas i värde, tagas nspråk i Europa och Amerika genom mångiga omsättningar?! . Huru obetydliga synas e vid en sådan beräkning samtliga penningessorua i de båda verldsdelarne!