Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 mars 1844, sida 1

moln. All hans ära, allt hans välde, all hans herrlighet tycktes ej kunna förnöja hans hjerta; men själslugn och belåtenhet äro också visserligen ej den högsta, jordiska maktens, utan den högsta dygdens attribut! Nu företog kejsaren, som gerna belönte förtjensten på något eclatant sätt, utdelningen af ordenskorsen till de tappra, som utmärkt sig vid den ofvan omnämda affären. — Spanjorerna ville adla passet vid Somosierra (den egentlisa nyckeln till konungarikets hufvudstad) till ett annat Thermopylae. Generalen Don Benito San Juan försvarade passet visserligen hjeltemodigt, men ändå icke såsom en annan Leonidas. Här utmärkte sig isynnerhet de polska lansiererna och det gardesregementet, vid hvilket Bertrand tjente som kapten. Under kejsarens ögon intog Bertrand med sitt kompagni och med stormlöpning en punkt som försvarades af fienden med fanatisk härdnackenhet. Kejsaren framtog en lista och lät utdela ordnarne af en ollicer, som följde efter honom och hans generalstab. En djup, högtidlig tystnad rådde under denna akt. Mången blygsam förhoppning blef krönt med den herrligaste framsång, månget obehörigt hopp, svårligen bedraset. Åsven inom vår kapten hviskade en smickrande röst: Gläd dig, din lyckas stjerna tåndes! Misströstan och blygsambet bjödo fåfängt denna röst att tiga; för öfrigt anade det hovom att hans lyckas timma aldrig skulle slå för honom, om den det ej gjorde nu vid detla utomordentliga, kanske aldrig återkommande tilllätle. Emellertid nalkades kejsaren med sitt följe. Der, hvarest han red förbi, vexla