Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 mars 1844, sida 2

AWCWAA —o:Ä—777—7——7— fann han det vara bästa rådet att utan krus Unga till fötterna, — han flydde och försvann snart uti labyrinthen af de sig mångfaldigt korIsande gatorna. Hans kamrat deremot ansäg sdet för ridderliagare att dra värjan och halla Istånd mot fremlingen. karlen var en axelbred loch stark jätte, bans bleka, spöklika ansigte lomskugzgades — såsom mänskifvan af dunkla moln — af ett becksvart skägg, hvilket sjelsva satan ej kunnat bafva värre; under buskiga ögonbryn waade det, som två gnistor ur asgrunden. Yberttrand, den skickligaste fäktare i regemenHet, skulle vid ett lägligare tillfälle gjort sig lett nöje deraf alt leka en stund med sin motslandare, såsom katten plär göra med råttan; men då här ingen tid var att förlora, så vred shan genast vapnet ur handen på honom och; sastspikade rösvarens högra arm, i det han aeeInomborrade densamma, på en fönsterlucka. Ånnu hade röfvaren dock en oskadd och muskuIlos venster arm i behåll, och ehuru olyckan, yr träffat dess make på högra sidan, väl för ett ögonblick verkade förlamande, så hemtade han sig dock snart och grep efter dolken, sor att på ett låttvindigare sätt gilva kaptenen elt respass öfver Åcheron; Bertrand förstod emellertid att bemäktiga sig banditens arm och jatt manövrera så skickligt, att karlen stötte mordvapnet i sitt eget bröst och så att säga begick ett ofrivilligt sjelsmord. Med en gräslig förbannelse öfver sin stallbroders feghet trädde han ur verlden och inför den evige domaren. Nu först fick Bertrand tid att egna damerH i i I