hallandet, lärer dela dlenna tro mel honom, och vore ins. tillstädes hos mn iz, i det ogonplick, då jag nedskrilver detta, 8 kull jag söra honom uppmårksam på en sak, vid anblicken af hvilken han genast skulle medgikva, att min skildrins på denna landsändas usla tillstånd ingalunda varit öfverdiifven. Landsvägen utanför mitt fönster hvimlar af fiskare ifrån öarne, som ala äro — liggande. Islägg, som bindrat dem ifrön att begagna de enda siskredskap de äga, nemligen backorna och handsnöret, och hvilkas dagiga begagnande är ett condilio sine qua non för deras lifsuppehälle, har tillika vållat, att de ej förr än nu kunnat besöka Tjörns land, för att anropa den enskildta barmhertigabeten. ben beshrifuing de lemna på sitt lidande under den stränga vintren, da thermometern sönk ända till 250, är rysvärd. af brist på bränsle, måste många hushall sammanpacka sig i en stuga, för att icke frysa ihjäl. Munsårradet räckte blott för dagen, eller på sin höjd för ett par dagar och sedan förenade hungren sig med kölden. Ingenting hafva de att köpa för, fy all förtjenst på sommarsisket har strukit med för bränvin (det säges att 300 kannor blifvit försälda på biolft ett fiskeläge) och lilsmedel. dem de för dubbla värdet mäst köpa eller borga sis al vederbörande näringsdrifvare, som genom ulliggare förstått skaffa i sina händer allt, som i höstas tillfördes sisklägena. —1 sanning, Hiv Insändare, röjer icke detta förhållande att sö dra skärgården evisar en märkbar förändring till farbättringo! — det förhållande nemligen, att fiskaren mäste svälta den dag, då isen hindrar honom att drifva silt småfiske. Mycket vore visserligen ännu att påminna emot Insändarens anmärkningar, såframt tiden och rummet det medaäfve; det redan anförda torde dock vara mer an tillräckligt, att visa halten af Insändarens recension i det bela. Skulle emedlertid Ins. vilja ytterligare försöka sin lycka på samma bana, är han hjertans välkommen och finner alltid mig inom skranket; men jag hoppas i detta fall, att Ins. är nog ridderlig att icke längre vilja strida med sluten hjeim. Sker icke detta medsgilfver jag honom gerna den tyvetydiga segern, att få behälla sista ordet ). Tjörn den 40 Mrs 1844. ÅA. E. Holmberg. DD ) Ins. täcktes ursäkta att svaret uteblifvit väl länge. Orsaken dertill är all jag först i lörrgår erhöll slutet af Insändarens artikel.