med halfva lekamen ofvan vatten, nen dock tro sig vara djupt på botten. Huu många produkter på rim, ofta utan rim, dltid utan reson, hafva ej under ett sådant kärslotillstånd tillkommit! Huru oändligt har man ej variera! det thema, som så känslosamt bearbetas på )ottigers lyra! Solen, manen och sjernorna få för sådana hopplösa älskare ej lysai ro; blommorna ej dofta på ängen; floden ej gå sin gilla gång at hafvet eller nåktergahrne sjunge i skogen. Nej, solens strålar äro för deras sjudande känslor för varma. Pa måtens strålar lägger man embargo för idylliska wtonprome: nader. Floras mångsärgade rike nåste gifva sin tribut till kransar för de lodkars guld och med näktergalarne vill man sjunga duett. — Vi önska dessa romaneska varelse allt de nöje, de kunna draga af sina månsken, blom mor och soglar. De må allt för gerna qvittioch qvintilera för egen upphyggelse. Men et stor tjenst göra de oss andra, mindre senii mentala, om de i sådana inspirationens ögon blick sticka näbben under vingen. Vi bedja om förlåtelse för den lilla digress vi gjort från vårt alvarsamma ämne. Men san ningen att säga: vi kunna aldrig tänka på de der korset på Idas graf, utan att erinra os en hel hop mänskenshistorier , kärleksbagaelle och lustiga mamseller, och altas då valligel af en oemotstandlig lust, alt göra oss rolig på deras bekostnad. Är denna förklaring till sräcklig, för att ursäkta mig; — välan, Jå räk nar jag på ytterligare undseende och ykar ryC ka fram med ännu några ord apropos on kors Vid riksdagen 48356, der frågan om irestkrä