InsändSvar på den i N:is 20 och 214 af Götheborgs indels och Sjösarts Tidning införd recensionen Johusläns Historia och Beskrifning, 2dra del. rorts. o. Slut fr. föreg. N:r.) Det långa häcklandet om mina anföranden om hyhusläns dialect slutas med en sidospark åt Götheorgs hgl. Vilterh. och Vetensk. Samhälle, emedan stta ejort en afhandling om nämnda d-aleet prisämne åt studerande. Ilade detta samslle halt äran känna Ins., hade det naturligtvis, Ppdragit detta ämne at honom, som nu på ett i pande sätt speciminerat som yspråkforskare; professov. Skulle emedlertid emot all fordan detta äfven hädanefter icke ske, hoppas 3 Ins. det oaktadt icke uteblilver med sin afdling öfver berörda prisämne, och vill jag reslå honom honom att till motto dera taga talis ord om Jerusalems Skomakare: voch var det den tiden högst uppå mod vatt lägga sig i, hvad man icke lörstodo) Insändarens första anmärkning vid bokens dje capilel visar att han är lika stor käne i länets jordbruk, som i dess språk. oDen sg. 76, 77 anförda ååkerskiflningo, säger ban Nisterar väl endast på pappereto och dock ör n ganska vanlig på Tjörn, en del af Oroust h Inlands strand! ben som ej vill tro denna din försäkran torde vara god och slå upp llbergs beskrifning öfver Oroust och Tjörns pgderi pag. 44, hvarest densamma, med högst betydliga skiljakligheter står alt läsa. Denne ysaltares vitsord, hvilken tillbringat hela sin si i länet, och dertill såsom jordbrukare, vill Ins. älven jäfva med ett nej? Insändarens stående om hackans användbarhet till att Alrraga dödköttet ur lathundaro äger sin fulla v sklichet och jag skulle verkligen beklaga om Is. grundade detta rön på egen erfarenhet. elf har jag flera än en gang sett länets possionater för detta ändamäl använda backan, ynnerhet dess skaft på sina arbetare, och ht ändå med lycklig effect. Insändarens resonnement öfver sillen och dess kande är hvarken mer eller mindre än ett pstapplande af falska premisser, hvarur han kligtvis glömt att draga någon slutsats. Det år ut på att bestrida min, i enlighet med Parje sörnustig och opartisk menniskas äsigler, Atrade mening om setsillens identitet med den II som nu sångas i Cattegatt; men när allt mmer omkring förklarar han högtidligt, sig hafva för afsigt att vederlägga denna meAlng! afsigten är dock denna, naturligtvis renad med den att få sramkasta nägra vinkar m oskadligheten af småäsills-sisket — ex ungve son em! sAtlt bär ingå i någon vetenskaplig bevising för rigtigheten af den sats, Insändaren strider, vore både för vidlöftigt och obehöfligt. hastämmigt erkänd af alla våra naturforskare, lles denna mening icke af Ins. med anförannet af fiskarens förnekade utsago. I stället kunnna sistnämnda, af detta, lika så häftigt, som välta upprepade, enda argument, emot sanninn af de resultat, till hvilka Nordens förste tenskapsmän kommit genom sina oveldige unrsökningar, Den tro att fetsill, grässill och