Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 mars 1844, sida 2

t anmärka, men upplager det likväl, sås tt synes, för att bära till torgs sina kuns er, som språkforskare, ithy att han söker v ess ursprung ifrån franska ordet eclipser. äret härmed kunde Ins. sparat sig. Ord) rigin ligger antingen ifornord. pad Glepr el leipr. För meddelandet af ordet Slkeppe adnar jag hos Ins. i den största lörbinde medan jag under de fem är, jag tillbrag nets olika trakter, ännu aldrig hört något. ant, men väl ett liknande som uttalas sch era, och otvifvelaktigt kommer af fr. echap f en oTertius Interveniensop i N:o 22 af de rdet Anka på vidkommer. Denne mots ock Ins. orällvist deruti att Lemstrad e åsom det i några socknar uttalas Lamster ctyder lytt. Det äger verkligen ofta de emärkelse, och jag kan sjelf icke förklarar aken, hvarföre denna icke af mig blifvit uta lå jag anfört det ursprungliga sornnord. o uan ölversättning, hvilket aldrig händt, letta ägde en ifran det Bohuslänska, asvik: betydelse. Förmodligen härrör detta af tr sel, som ej blisvit observeradt. Men att var okunnig om att detta oLemstrado bet bra stött, stel efter strapatser, borde han varit nog alt icke låtta påskina. oHlillfallen tyder icke godsinnad utan vänligo hvilket å ligt härklyfveri! Sö skall enligt Insänd mening icke betyda får mutan tacka, met oaktadt vara masculinum. När Sö är fem. märker det tacka, men betecknar äfven allmänhet och är då masc.; eller minne bonden, då ban befaller vallhjonet hämta oSornao menar att agumsarne sovärarnev) lemnas qvar? Dödsjö är dpyningen på pet, Rannesåg dyningen, då han bryter sig stranden. Insändarens påstående att förlrth icke äger en dalig bemärkelse, röjer hans KE komliga okunnighet i den sak, han för ä I norra länet, likasom flerstädes i Halland, kommer detta ord aldrig i sin rätta godl måärkelse. Efterfrågar man t. ex. en pe helsotillstånd, och får till svar att mår förträffligt, så kan man vara om att han ligger i själataget. be för sin sats, som Ins. hämtar af talesi skröpligt vacker, odrågligt rar äro alldeles tiga, emedan i dagligt tal ett tilläggsord ond bemärkelse väl kan nyttjas för att den goda betydelsen hos ett annat ord, aldrig tvertom. Att Ias. icke kan finna skapen emellan det Bohusl. Taga me och s Mid kommer sig troligen af bans svårigh att läsa innantill, hvilken han äfven ådas då han på Bokens titelblad läser populär ria i stället för Bohusläns hist. Jag har les icke öfversatt taga me, med märka, Ins. läst det, utan sagtatt detta uttryck any lom fiskare då de genom afskärningar tags på sina siskgrund. Taga me är således rätt på siskgrundet, och sornn. Mid beo just ett sådant. Hvad åter angår Insän I påminnelser emot mitt yttrande att ordet icke finnes i allmogens dialect, så erk deras rigtighet så tillvida alt sammansti garne Gran-bar och Furu-bar verkeligen sord ma här och der på stranden. Det oaktac jag dock försvara att detta ord icke ärl länskt utan i likhet med ljuf och ljum n4 si sednare tider inkommit i svenskan. (Barr skulle annars ofelbart finnas i nå sspräket, hvilket icke är förhållandet, i Norrige, likasom i Bohusläns sjellbygd allmänhet äfven på kustlandet återgifves deg ordet Naler (och ris). På de få ställen i läne ordet Barr nu nyttjas, kan dess bruk icke vara äldre än från år 4700, då S språket begynte allmännare begagnas här. granens Bohuslänska namn Balind, kan d så mycket mindre härledas ifrån Barr, so uti ett jordskifte ifrån 4590 talet sett d ma anfört, nemligen på en holme, som dag kallas Balind, oeb som utan tvilve detta namn, af Idegranar, som der söret vis växte. (Forts I (Intages på begär Underrättelsen om Konungens död väckte od 002 12 12 11 7 An J v 4 oo