Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 mars 1844, sida 2

AAAAAi c—— — — Insänd-. Svar på den i N:is 20 och 24 af Götheborgs landels och Sjösarts Tidning införda recensionen ( Bohusläns Historia och Beskrifning, 2dra del. ännu icke nog gammal författare, för att hasca lärt mig konsten att lemna en skel recension sf mitt arbete obesvarad, kan jag icke underlata tt offentligen granska halten af de anmärkninvar, en Insändare i N:is 20 och 21 af denna lianina behagat göra emot 2:dra delen af min Beskrifning öfver Bohuslän. Insändaren, som sörsigtigt döljer sig under signaturen — — d — ådagalägger genom sina resonnementer sin Bohuslänska börd, på samma gång som sin egenskap af hospes in patria. Hans ordande om dialecten röjer till och med att han är ifrån södra skärgarden, öfver hvars gräns han troligen aldrig varit, men det oaktadt dristigt bedömmer det hela efter denna obetydliga del. Iag anser nödvändigt böra fösta allmänhetens uppmärksamhet härpå, emedan det förklarar orsaken. hvarföre jag icke här ingår i något försvar för fertalet al de mina meningar, dem Insbehagat vederlägga med det öfvertygande argumentet: Nej. Besynnerligt nog! förbigår Ins. i allmänhet med tystnad de vigtizaste ställena i boken, men uppebäller sig deremot gerna vid småsaker. En sädan är visserligen mitt skämt om agårantheoriens practiserande på Tjörn. Iusändaren tyckes dervid icke hafva förstätt mig. Gerna medgifves hans sats, att denna o icke är den enda ort, der detta sker; men han borde likväl veta alt det ingenstädes sker så allmänt, som här, hvarest det iche anses vanhedrande, utan är landssed; och just i egenskap af sådan har det al miz blifvit omnämndt. Med ovilja upptager Ins. mitt uppräknande af allmogens vidskepelser och fördomar, och kommer slutligen fram med följande kostliga anmärkning: askulle samlingen af käringsagor tjena till skildring af bildningens ståudpunkt, så hade det alegat förf. att mera bestämdt antyda, hvad som tillhör traditionen, och hvad, som ännu ingår i salktrono (2). Känner då Ins. icke att all vidskepelse och alla fördomar fi den mening vi här taga detta begrepp) ära tradition, emedan de leda sitt ursprung ifran en aflägsen tidsålder, och att all vidskepelse och alla fördomar ingå i folktron? eller är det möj ligt att hysa fördomar utan att tro på deras sanning? Tradition och folktro äro dessutom så innerligt förenade hos allmogen, att den förra nästan alltid dör ut, så snart han upp