Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 mars 1844, sida 1

Mor Stinas Sagor.?) I dag, sagan säger att det var Juldagen, f han sig till de öfra kyrkorna, för att hålla Gudstjenst. Hans åhörares gästfrihet, , bändelsen, eller hvad man vill, gjorde, han kom att dröja der längre än vanligt. a vi just fördjupa oss i undersökning om ken till hans sena hemkomst, så kunna vi intaga någon af de nämda, med uteslutanhf de öfriga. Vi resonnera nämligen så här: var åhörarnes gästfrihet, ty hade ej denna hållit honom, så hade han kommit tidiut, och då hade det kanske ej gått hoI såsom vi skola berätta. Det var ej åhöes såstirihet, ty grenen i eken hade ju rebrustit och med densamma var tärningen ad. Han skulle på något sätt inledas till I på lif och död med sitt öde. Men man ock säga tvertom: det var ödet; ty stafven ju älven redan bruten: det var ej ödet; hade han lagat sig ut i lid, så hade han inslone undkommit den händelse, som nu bbade honom. Vi se emellertid af detta i itt, huru längt man ofta i sens communspor kommer med filosoferande. vi hysa den sta aktning för denna vetenskap, fast vi ej d dess sillhjelp kunna slita denna tvist. V ra för den skull tvärtaf och antaga ponenatt ödet, händelsen och gästfriheten gemen Ht hyflade på prestens likkista. edan vi sålunda afgjort den till prestens Vmål verkande orsaken, återstär oss den G. H. o. S. T. N:o 28, 30,