— med : en koja och ditt hjerta. Men han arbetade, för alt bannlysa denna ljusva tanke, för att ej sjelf bannlysas af kyrkans synliga öfverhufvud. Han hörde nåml. ej till den storte delen af sin tids embetsbröder. hvilka i hemlighet åto af det sorbudna trädet, som då, likasom nu, innehade det förnämsta rummet i nojenas lustgård, och i rikt mått frossade af lilvets hösta vällust, men skydde att för menniskor visa, att de beherrshades af menshliga känslor. Vi sorbigå alldeles grannpreslernas besök. Tvifvelsutan bade subbarne mycket roligt tillsamman, oaktadt upplysningen ännu ej infört hvarhen Brädspel eller Wira. be togo ej malerialier för sin conversation hvarken utur något Åstonhlad eller Sv. Bi: de förstodo hvarken cirkulationsbruk eller provincialbankar: och likval sattades ej ämne sor en lislig spraksamhet. Dagar kommo och dagar gingo. Allt atertog sin sordna jemna gång och presten sin emellan ahorarne och de bördiga åkersälten. Det var med honom, som med mången annan. Sedan man gisfvit akt på tidens tecken, händer det, all uppmärksamhetens spända strängar förslappas, tanken önskar sig hvila och bjertat lugn. Ilvad som förut utgjorde främsta figurerne i vår inbillnings Panorama, skjutes småningom tillbaka af nya växlande gestalter, som hälla sitt tåg genom vår själ. Hvad som först stod för värt inre sinne i rika särgor, sarbleknar slutligen, liksom skuggorna för den uppgående solen. Hvad som förut ansågs såsom hemskt, sruktansvärdt och förskräckligt af